Ni har läst om den moderna spanska traditionen med guldlöften, saker som spelarna tagit på sig att göra om Spanien skulle gå hela vägen. Xavi ska färga håret, Busquets raka av sig sitt, Arbeloa ska sluta dricka cola och Andrésito Iniesta ska, förstås, pilgrimsvandra till Santiago de Compostela.

Vicente Del Bosque, däremot, vägrade att skriva under på något löfte.

Av skrock? Rent trots? Eller för att han redan har ett löfte att uppfylla? Det sista stämmer hur som helst. Hemma i Spanien sitter Del Bosques allra största supporter och följer finalen. Han heter Álvaro, är förbundskaptenens son, och har Downs syndrom. Före VM låg han på pappa för att få komma in i omklädningsrummet och träffa landslagsspelarna. Det fick han inte. Däremot fick han ett annat löfte: Om Spanien kommer hem efter VM för att fira, om de åker runt Madrid i öppen buss – då får Álvaro följa med.

– Jag kan inte neka honom det. Han är besatt av tanken på att vara med på bussen, och den här gången får jag strunta i reglerna för att uppfylla en dröm, har Del Bosque berättat.

Och alla har vi ju – som Marca så vänligt visade häromveckan – varit barn någon gång.

 

/Simon Bank