Vad är det för dag idag?

Måndag? Jorå. Dagen då Helsingborg ska försöka hoppa upp på guldvagnen igen? Jajjemen. Första dagen efter semestern? För en del.

Ja, och så är det ju första dagen av Pride-festivalen i Stockholm också, och det ska vi naturligtvis uppmärksamma här också.

Vi gör det med att ta oss över det stora havet, till Brasilien. Vi tog upp en del av sexproblematiken under VM, när evangelist-Kaká anslöt till kampen mot prostitution och människohandel. Då skrev vi om hur utbredd prostitutionen är där, och vi gjorde det utan att egentligen röra vid den största horskandal som fastnat i den brasilianska fotbollen de senaste åren.

Ni kan den ändå, ni minns hur Fenomen-Ronaldo under en tung period av sitt liv lyckades hamna på ett motellrum med tre transvestiter och blev utpressad, helt friad och tvingad att löpa gatlopp i pressen.

Det var inte så konstigt, men det handlade inte så mycket om sexköp i sig (apropå verkligen inget alls – har ni hört tv-reklamen från Sova, som lovar ut grymma sängköp? Visst är det omöjligt att höra något annat än ”sexköp” i den där filmen?) utan om att han… ja, att han var i ett motellrum med tre transor.

Jag har berättat om hur Flamencos ultrás hånat Ronaldo för det där i en rätt rolig läktarsång, men vi har inte pratat så mycket om hur fotbollen och livet i Brasilien mer än någon annanstans är förknippad med sexualiteten (på 70-talet kunde Dada skryta om hur han höll runktävlingar före match, men att fyra gånger var lite för mycket för att prestera på topp). Ni kommer ihåg Djurgårdsprospektet Bruno Carvalho som vek ut hela sin glada kropp i gay-magasin, eller den ståndaktige Vampeta som gjorde precis samma sak (ni får jävlar i mig googla själva den här gången). Robinho beställer upp 40 kondomer till rummet, Vagner Love spelar in porrfilmer som sprids över nätet (GOOGLA SJÄLV, SÄGER JAG).

Fotboll är sex.

Eller, rättare sagt: Fotboll är straightsex.
 

När gaymagasinet G – det som vek ut både brassebruno och Vampeta – skulle publicera nakenbilder av Lucas Pugliessa, en Kaká-look-a-like, hotade Kakás advokater omedelbart med en stämningsansökan. Och ni kommer kanske ihåg hur São Paulos Richarlyson ”anklagades” för att vara bög av en Palmeiras-ledare, och hur domaren avslutade förtalsmålet med att konstatera att:

– Fotboll är en viril, maskulin sport, inte en homosexuell sport. Richarlyson borde stängas av på livstid av Fifa.

Brasilien är ett frisinnat land, med en öppen relation till sexualiteten så länge som den inte spränger gränser för mycket.

– Fotbollen distanserar sig från varje antydan om homosexualitet, trots att det är accepterat i samhället i stort, förklarade Sócrates i en intervju häromåret. Och författaren Alex Bellos har skrivit om hur laget FC Roza, från Ronaldos trakter i Bento Ribeiro, består enbart av transor som använder fotbollen som ett sätt att ”bli accepterade av samhället”.

Fotbollen är livet, och kan man bli en del av fotbollen är man också en del av livet.

Den som hade mest och bäst saker att säga om Ronaldo-skandalen var den brasilianske vissångaren Cateano Veloso, som såg sexhånet och gatloppet och plockade fram en 25 år gammal sång som heter Tres Travestis, tre transvestiter. Han sjöng den först, höll ett tal sen:

– När jag såg min vän Ronaldo bli intervjuad i tv kom jag att tänka på en sång som jag skrev, som är full av ömhet inför transvestiter. Musik är poesi, precis som Ronaldo är i fotbollen, och att sjunga den nu är ett sätt att uttrycka vad jag känner inför det här fallet. Efter vad jag förstått vägrade han betala och blev hotad. Hans privatliv angår ingen, och han har gett oss mycket glädje. Sånt är livet: komplext och vackert, som transvestiterna. 

Och det där kan vi ju tänka en del på en måndag när Pride precis slagit upp portarna, och det just gått ett par timmar sedan Richarlysons São Paulo förlorade mot Santos på ett självmål – i en match då en ganska speciell streakare stormade planen. Just for the hell of it.

/Simon Bank