Vasa?

Ah, ni undrar hur livet ter sig här nere på sydspetsen? Jo, det ska jag berätta. Heter man Erik Niva vaknar man, sent, i sin cottonsatin-säng på det ena eller andra flådiga hotellet, snor lite Forlán-inlägg och glider vidare till någon form av kommersiellt jippo, innan man behagar släpa sig till matcharenan nån timma före match.

Heter man Simon Bank vaknar man med huvudvärk i ett dragigt, mögligt rum på ett vandrarhem som just för ändamålet döpts om till ”konferenshotell” och som helt enkelt inte låtsas om att man varken har mat eller internet. Sedan sätter man sig bland de andra jobbarna och knegarna och läser på inför kvällens begivenheter.

Och nåt ska man ju ha för besväret.

Halvt för skojs skull, halvt med tanke på morgondagens euroclash, plockade jag fram Luca Caiolis halvdana Torres-biografi. Vill ni ha den sammanfattad i en mening så handlar den om ”Den fenomenale, i allt väsentligt perfekte övermänniskan Fernando Torres predestinerade väg mot stjärnorna utan att han någonsin slutat vara världens mest ödmjuke människa i evighet, amen”.

Men historieberättande ger alltid någonting, och boken har absolut sina brännande ögonblick. De bästa handlar däremot inte nödvändigtvis om Nando Torres.

När Caioli sätter sig ner med Fabio Capello för att snacka Fernando flyter samtalet på fint (Capello håller med om att han är fantastisk) ända fram till den allra sista frågan:

Hur skulle du, visuellt, beskriva Fernando Torres spelsätt?
Capello tänker, längre än efter någon tidigare fråga. Sedan svarar han med två stavelser:

– Hartung.

Capello har haft ett uselt VM, han har inte gett något vidare gott intryck, men den dag vi har en svensk förbundskapten som har Hans Hartung i sitt referensbibliotek kommer vi att gå långt.

 

Fernando Torres? Hartung.

Ja, och om vi ska fortsätta på samma spår så kan vi göra ett Capello-försök som inte ens är hälften så genomtänkt. Ett VM-vernissage om ni vill:

Diego Forlán? Marinetti.

Mikael Nilsson? Barnett Newman.

Bastian Schweinsteiger? El Lissitskij.

Zinedine Zidane? Miró.

Whiskey Sneijder? Pollock.

Manuel Neuer? Soulage.

Peter Crouch? Giacometti.

Francesco Totti? Turner.

Xavi? Ola Billgren.

Andrea Pirlo? Mondrian.

/Simon Bank