Roma, Västerås, Waldegård. Vi tar det bakifrån, och ser var vi landar.

Imorgon rullar nåt som heter Mindnattssolsrallyt igång i Västerås, och eftersom jag är den i bloggfamiljen som har störst erfarenhet av bilkörning (två gånger) så faller det på min lott att ta mig an rallyt.

Björn Waldegård startar, Stig Blomqvist också, men den i särklass intressantaste föraren är Vladimir Antonov. Han är lika gammal som jag, men har haft en del annat för sig. Som att tjäna pengar. Antonov är Rysslands 182:e rikaste (Finans Magazine), en oligark som gav General Motors beröringsskräck i samband med Saab-affären. De vägrade ha med honom att göra, vilket fick Antonov att beklaga sig å alla maffia-skvallerutsatta ryska investerarmiljardärers vägnar i en debattartikel i New York Times.

Nu kör Antonov Saab i Midnattssolsrallyt, planerar att starta ett budgetundermärke till Saab med fabriker i Ryssland, samtidigt som han gör en sak som kvalificerar honom i den här bloggen:

Han vill köpa Bournemouth.

The Cherries har skärpt till sig ett par snäpp, men det är fortfarande en League One-klubb med miljonskulder, som inte äger sin egen arena och som förlorar träningsmatcher mot the Mighty Tottenham Hotspur Football Club med 4–0 (Pavljutjenko 2, Rose och Obika).

Det intressanta är inte bara att Antonov och hans partner Roman Dubov legat på i sju veckor för att köpa en klubb som inte ens söker köpare, utan att de bjuder 70 miljoner kronor för den. De svenska journalister som rimligen häckar runt Antonov den här veckan får gärna fråga honom hur de räknat hem den affären. 

Det är ett tecken till på vad engelska fotbollsvarumärken kan betyda för en viss sorts investerare men en viss sorts ryggsäckar. Det är också en referenspunkt när vi tittar på allt som händer kring AS Roma den här sommaren.

Laget har precis samlats ute på Trigoria, Totti har hälsat till den sjuke Platini och till Diego Maradona, som han höll lite på i VM. Och klubben har satts upp till försäljning i banken Unicredits regi genom nya bolagskonstruktionen Newco Roma.

Italpetrolis usla ekonomi gör att la presidenta fått svårt att hålla greppet om en fotbollsklubb, men det hindrar inte att klubben i sig har en ekonomi som i grunden är god. Den är självfinansierande, de har gjort sunda spelaraffärer de senaste åren (köpt billigt, lånat storstjärnor, sålt stjärnor) och de har väldigt många hårda värden: en särställning i en av världens varumärkesstarkaste städer, starka symboler nu (Totti) och i framtiden (De Rossi) och en konsekvent roll i den absoluta ligatoppen de senaste tio åren.

AS Roma säljer sin aktiemajoritet för 130 miljoner euro, vilket betyder att hela klubben värderas till 2,5 miljarder kronor. Ändå ska alltså intresset vara svalt bland investerare, och Roma-aktien darrar på börsen.

Nu är det förstås skillnad på att köpa en klubb för 70 miljoner (även om det, som min mamma brukar säga, är pengar det också) och att köpa en för 1,2 miljarder. Men att skillnaden mellan Roma och Bournemouth inte är större kan rimligen inte bero på något annat än att klubben inte äger sin egen arena. Och därigenom har vi återvänt till italiensk fotbolls grundproblem i den europeiska, ekonomiska fotbollsvärlden, och det problemet förändras inte av att Inter är europamästare.

/Simon Bank