3–2, nära men ändå inte. Garra only gets you so far.

Ska vi kalla det en typisk halvfinal? Så mycket att förlora, och de som har mest är ömtåligast för matchens svängningar?

När Wesley Sneijder rullar in avgörande 2–1 via två försvarare och förbi (en offsidestående?) van Persie är det en trippelvinnares vana vid vinster som vi ser, en drömfinal vi får. Jo, antingen får Holland möta arvfienden Tyskland med allt, precis allt, vad det innebär. Eller så får Wesley Sneijder chansen att avsluta den här säsongen – den då han mobbades bort från Real Madrid – med att vinna Champions League i Madrid och vinna VM mot Spanien.

Men det är sen.

I kväll såg det ut ungefär som det gjorde i början av Uruguay–Ghana, med Holland i den roll Uruguay hade då. Fysiskt starkare, snabbare, mer distinkt i passningsspelet. Det var en magisters behagliga studieresa med en väluppfostrad elev.

När Gio van Bronckhorst skickade upp 1–0 i krysset från 35 meter eller så var det inte bara ett av VM:s vackraste mål, det var också ett fullkomligt logiskt ledningsmål. Uruguay hittade aldrig fram med vettiga uppspel, de testade aldrig Boulahrouz till vänster som förstås var den svaga punkten åt alla möjliga håll.

1-0 till det bättre laget, som var rätt belåtet med det och slutade ta de extra små stegen, lät Uruguay få ett skenbart övertag, utan att släppa till så mycket. Formidable Forlán fick ta i från 25 meter och få hjälp av Stekelenburg för att få in 1–1.

Och där någonstans vakuumförpackades matchen, la sig på disken och väntade på att någon skulle ta med den hem.

Holland, med en inbytt van der Vaart och ett mer konstruktivt centralt mittfält, tog den. Wesley Sneijder och Arjen Robben tog den (med samma flintnick som Sneijder mot Brasilien), och de gjorde det eftersom de lärt sig att vinna och bestämt sig för att göra det med landslaget också. 

Så enkelt? Nä, men utöver att Holland har kvalitéer som Uruguay saknar (en van Bommel, en Whiskey, en Robben) så har de också tänkt sig till VM-final ända sedan van Marwijks första match, en träningsmatch mot Ryssland efter förra EM.

Uruguay hade inte ens förhandlat fram en bonus för att gå längre än till kvartsfinal. De vore ju inte Uruguay om de inte garrade sig till ett par sista chanser, en glimt av en omöjlig vändning (och lite ruff på slutet), men deras bragd var färdig, kortegerna redan planerade. Holland har sin bragdmatch kvar, och vinner de den kommer Holland att skriva en ny historiebok där bara varannat kapitel börjar med en städerskeson från Amsterdam med nummer fjorton på ryggen.

Hup.

/Simon Bank