AJ Auxerre

Vilka är de?
Degerfors. Liten, strävsam inlandsort med fotbollen som puls och hjärta – och som konstant får fram talanger och gör resultat de egentligen inte borde kunna göra.

Vad behöver vi veta?
AJA har klarat av sin minrevolution på ett utmärkt sätt. Guy Roux (AJA:s tränare i 44 år) och Jean-Claude Hamel (AJA:s president i 46 år) är borta, men Hamel finns kvar i bakgrunden som mentor åt Alain Dujon och Jean Fernandez är en trygg tränargestalt.

Så ser strukturen ut, och de gick igenom sitt första år hela.

Om laget på planen behöver vi veta två saker. Först och främst att det här är Frankrikes bästa lag sett över 2010, efter en smått fantastisk vårsäsong.

Sen… att de inte är riktigt så bra egentligen. Jag såg AJA på plats ett par gånger i fjol, och det är en accepterad sanning att de mer än något annat lag i Ligue 1 var beroende av ett par spelare. Ireneusz Jelen, den polske centertanken, var mer eller mindre hela lagets anfallsspel under förra säsongen, och det återuppståndna geniet Benoît Pedretti var mer eller mindre hela lagets konstruktiva mittfältsspel. AJA försvarar sig lågt, anfaller snabbt som sjutton, och ifjol gav det en fullkomligt sensationell tredjeplats. Årets utmaning blir att klara europaspel (de förlorade bara med 1–0 mot Zenit borta) parallellt med ligasatsning på en ganska tunn trupp.

Truppen?
Beroendet av Jelen/Pedretti-länken kan ställa till det, men AJA hoppas att det ska lösa sig med ett gäng ungdomar (Langil, Kitambala och 17-årige Yaya Sanogo) bär sitt lass också. Det vore mumma för en klubb där akademin inte längre levererar talanger med riktigt samma frekvens som under de gyllene åren.

Den stora värvningen i somras är annars Anthony Le Tallec, en sån där playmaker som jag trodde så oerhört mycket på när han och kusinen Sinama Pongolle härjade i Le Havre. Det blev inte så, men nu är han i Bourgogne för att ersätta Monaco-flyktade Niculae. Vi håller tummarna.

Tränaren?
Jean Fernandez, en gentleman med stor erfarenhet från många klubbar i både Frankrike och arabvärlden. Han spelar 4-2-3-1 i år, med ramstarkt försvar och kontringsspel. Hans största merit? Tja, har man tränar Johnny Ekström (Cannes) så borde man ju klara det mesta. 

Tipset?
Jag begriper inte hur de lyckades bli trea i fjol, och jag begriper inte hur de ska kunna bli ett topplag i år igen, med ett ännu tuffare program. Klarar de en plats på övre halvan är det bra gjort, jag tror att de hamnar strax under. Elva.

 

Valenciennes FC

Vilka är de?
Ska vi säga Häcken…? En modern uppstickare som slåss med tyngre storebröder som Lens och Lille, och som gör det väldigt bra. 

Vad behöver vi veta?
Att det här är en klubb att hålla ögonen på. De har grejer på gång. VA låg i division fyra för nio år sen, en deprimerad klubb i en industristad som gått rakt in i depressionen. Sedan dess har de varit Frankrikes mest proggressiva klubb. 2005 vann de National, 2006 vann de Ligue 2, 2007 kom de 17:e i Ligue 1, 2008 13:e, 2009 12:a, 2010 10:a…

Samtidigt har de startat en akademi, och ordnat en ny arena som de flyttar in i i april. Presidenten Francis Decourrière – en ex-politiker – ser ut som en hårdkokt maffiaboss, pratar ungefär likadant, och han är alltså typen som får saker gjort. VA har varit oerhört skickligt på att knyta upp rätt sorts tränare, och de har stundtals spelat ligans allra mest underhållande fotboll. I vintras kallades de, i alla fall halvt på allvar, för ”Frankrikes Barcelona”.

Det var faktiskt inte bara löjligt.

Truppen?
VA kommer att spela 4-3-3 i år, den stora frågan är hur man fyller luckan efter Mamadou Samassa, som drog hem till Marseille igen. Pujol kommer att göra sina mål den här säsongen också (han gjorde två mot OM i helgen), men annars är det lite tunt på anfallssidan i en ung trupp. Förra årets raket var tunisiske playmakern Fahid Ben Khalfallah. Årets? Varför inte Vincent Aboubakar, 18-årig kamerunsk landslagsanfallare som tar sina första steg i europeisk fotboll?

Tränaren?
Vad är det med målvakter från Toulouse?! Elie Baup blev tränare, Alain Casanova blev tränare, och Philippe Montanier blev tränare. Toulouse-målvakter allihop.

Och, ja, Montanier är den i särklass mest intressante tränartypen av de tre. Han var hjälte i Boulogne under deras resa upp, sedan drog han till mer potenta VA, och ledde dem till tionde plats under sitt första år, med fantastiskt flödande fotboll. Utmaningen för honom den här säsongen blir att göra ett ungt lag lite jämnare än de var i fjol.

Tipset?
Sjunde året i rad med ett bättre resultat? Inte alls omöjligt. Klarar de sig utan skador och fjolårets svackor så hamnar de på övre halvan. Tia.

 

AS Monaco

Vilka är de?
Ja, det är väl bara att vika sig här: Det finns ingen motsvarighet någonstans.

Vad behöver vi veta?
Grunderna har ni ju klart för er. Å ena sidan har Monaco i princip ingen publik (snittade strax under 8000 i fjol), å andra sidan har de inte heller någon inkomstskatt. Kombinationen gör klubben till en dröm för toppspelare som har ett sista kontrakt kvar i kroppen och vill spela ut det med lite press och mycket plånbok.

ASM är en storklubb och en maktfaktor (bara ASSE, OM och Nantes har fler ligatitlar), men den har misshandlat sig själv ända sedan Champions League-finalen för sex år sen. Kaos, kriser, konflikter, ekonomiska problem – men nu verkar de äntligen vara hyfsat välordnade igen, med en etablerad klubbledning, en erfaren tränare och en budget (50 miljoner euro) som räcker en bit.

Truppen?
Först som sist är det förstås en jättesmäll att Nenê dragit till PSG, och en nästan lika stor smäll att Diego Perez verkar ha bestämt sig för att göra det också. Monaco brukar omsätta många spelare, och har gjort det i sommar också – men de har en charmig grund i en akademi som rankas som fransk proffsfotbolls näst bästa. Det finns precis hur många supertalanger som helst i det här laget, Lacombe skulle utan vidare kunna ställa upp med hela det här gänget från start: Ruffier (23 år), Mongongu (21), Muratori (23), Bulot (19), Haruna (19), Mangani (23), Mendy (18) och Aubameyang (21).

Det visar vilka möjligheter som finns. Det visar också vilka krav som ställs på de rutinerade krafterna, som Petter Hansson och Auxerre-värvningen Daniel Niculae.

Tränaren?
Guy Lacombe är en skön profil, med en förtjusande mustasch, som var med och lyfte Rennes ett par nivåer. Han är en trygg ledare med en oerhör gedigen bakgrund (över 400 matcher) som Ligue 1-tränare. Viktigaste jobbet i år – att få Niculae och Park att fungera tillsammans.

Tipset?
Klurigt, med så många unga och ett (eller två, med Perez) så blytunga kvalitetstapp. Jag förväntar mig att få se ASM göra ett par fantastiska månader, och kanske ett bra försök i nån cup, men inte att de håller hela vägen. Nia.

/Simon Bank