Ja, om ni nu inte fått det refererat för er ännu:

Ollie Holloway har berättat precis hur han tänker fira 4–0 mot Wigan away, utöver att han förstås kommer att ”ta ett foto av tabellen och gå i pension”.

Dricka bärs med grabbarna? Hänga runt på strandpromenaden? Korka upp en bra årgång hemma i biblioteket?

Nah.
– Jag ska köra hem till Bath för att träffa min frus nya hund. Det är en aprikos pudel som heter Teddy.

Ibland undrar man om Holloway är en fjant eller ett fenomen. Ibland är det kanske så enkelt som att han alltid är fenomenal när hans lag vinner med 4–0 borta.

– 4–0? Aces, gaf!

Kvällen, då? Jag såg supercupen med Barcelona B, och det var väl som det var. Luca Cigarini är intelligent, det visste jag, men det var kul att se honom smälta in så fint. Det var en match av fina målpassningar (Maxwell, Negredo, Cigarini), och det var gulligt att just Maxwell gav Zlatan Ibrahimović en liten knuff i rätt riktning just när han behöver det som mest. De senaste uttalandena från Zubizarreta och Guardiola är inga gigantiska kärlekskramar direkt.

Bra gjort av Zlatan, precis som det var imponerande av Luis Fabiano, James Milner och Loïc Rémy att göra sitt idag, medan alla undrar var de ska spela sin nästa match. Proffsigt.

Ja, och så slogs jag återigen av att Sevilla har en klubbhymn som – lite som Inters – är usel på skiva men underbar när den sjungs av 20 000. Älskar den.

Va, hur sa? Ligue 1? Äh, matcherna mot Valenciennes var bättre på Tapies tid. Jag tittar hellre på Souchaux lille Ryad Boudebouz, på geniet Benoît Pedrettis Olympiska Mål, eller på Rennes superdupertalang Yacine Brahimis allra första Ligue1-mål.

Nä, nu går vi och lägger oss.

/Simon Bank