I Love the Feeling That I Get When I Strike
avJa, jävlar.
Dagar som den här dyker man ner i den engelska forumfloran, bara för att se vad de har att skriva om Johan Elmander. BBC kallade honom ”prolific”, och det måste man ju bara älska. Alla övriga som sett mer än två matcher de senaste två åren ägnar sig åt sarkasmer.
Ny säsong, nya insatser, och nya målskyttar. Fantastiskt skönt för Johan, hur som helst. Han pratade väldigt gott om både sig själv och Owen Coyle när vi sågs senast, men jag trodde honom inte riktigt, han glittrade inte riktigt.
Något säger mig att han gör det ikväll.
Annars? En dag för kaniner. Theo Walcott såg ut som man vill att Theo Walcott ska se ut, som Snurre Sprätt som finns överallt samtidigt och är kall när han får chansen. Annars var det en träningsmatch. Det är lätt att peka på utvisningen, men herregud – Blackpool såg ihåligt ut redan före den.
Viktigt mål för Chamakh, han kommer att göra nytta för det här laget. Han vill göra mål, och är lite mer tuff och lite mindre läcker än RvP. Och undrar ni varför Arsenal inte gjorde sju, åtta eller nio så berodde det på att jag hade spelat på att Arsenal skulle göra sju, åtta eller nip.
Tottenham? Bale och Kanin-Lennon skiftade kant lite som de ville före paus, Lennon chippade fram till ett grismål och ett konstverk. Spurs försökte vara tätt utan att lägga ner särskilt mycket energi, och det gick sådär. Palacios är inte Palacios än i höst, och Stoke pressade sig fram till att vara värda en poäng minst efter paus. Men bollen ville in. Och även om jag inte tycker att den var inne ens när Walters nickade så var det där mest av allt ytterligare ett bevis på att det där med målkameror, det vore nog grejer.
Nu ska vi se vad Raúl och van Nistelrooij kan tänkas ha för sig. Och skriva klart en fransk ligaguide före omgång tre.
/Simon Bank