Landslagsdag, gamla frågor och nya svar. Träningen på Råsunda var så avslappnat tömd på mening att jag fick tid att sitta och surfa italiensk mercato istället.

Linus Hallenius till Genoa är förstås en gigantisk övergång. När Preziosi pratade om att han hade ett köp kvar att göra, av ”en ung spelare”, visste jag inte att det var Linus van Bajen det handlade om.

Han kommer till en championship manager-president som älskar att köpa och sälja och bygga nytt (Gasperini: ”Jag saknar inte arbete, för varje år skickar Preziosi bort halva truppen”), till en tränare som gillar fartfotboll med mycket folk framåt, och framför allt kommer han till en klubb som tror väldigt gott om honom.

Hur jag vet det? Eftersom Preziosi inte bara sa att han skulle köpa en yngling. Han sa så här:
– Jag är övertygad om att vi kommer att värva en extraordinär talang, som jag tror kommer utföra otroliga saker.

Linus Hallenius – vi ses på Marassi.

Det var nu inte Hallenius jag surfade efter, utan de senaste händelserna i mötesrummet där Juventus sportsliga ledning med Marotta och Paratici slagit sig ner med Borriello och hans agent.

Övergångar där alla parter egentligen strävar åt samma håll brukar bli av. Milan vill ha Robinho, Juventus behöver en striker (som inte gräver ner sig som Amauri), Borriello vill ha speltid och Manchester City har ett problem att lösa. Katten på råttan och rep och grejer.

Jag tror det blir av. Alla glada, alla nöjda… utom möjligen Gigi Buffon.

Och varför det nu då? Äh, det var ju hans fenomenalt rappa fru Alena Seredova som under EM för två år sen gav sig på att vara ärlig när hon berättade om hur hon följde Italiens matcher.
– Det känns varje gång Gigi räddar, men som kvinna måste jag erkänna att de två sexigaste spelarna i landslaget sitter på bänken, sa hon – innan hon berättade att de där två var Fabio Cannavaro och… Marco Borriello.

Vi återkommer med rapporter från Juves julfest.

Bologna–Inter? 0–0. Bra gjort av Bologna att, trots tränarturbulensen, se ut som ett lag. Med Mudingayi som lås framför mittbackarna kom de åt Whiskey och sänkte tempot på Inters anfallsspel. Resten av farten sänkte Inter på egen hand, utan Maicon förlorade de en kantdimension och precis som i Monaco senast såg det håglöst och energifattigt ut. Om Eto’o fortsätter sin kantexil kan det bli stökigt snart i det där omklädningsrummet.

Den som lever får se. Albin Ekdal spelade 99 procent positionsspel, en procent bollspel, men fick en timmeslång lektion till i ett av de främsta fotbollsuniversitet som finns i världen. Gott så.
•••
Över gränsen, då. Det finns åtminstone tre saker i fransk fotboll som ni förtjänar att få veta. Jag tänkte att vi börjar med kärlek, fortsätter med musik, och sköljer ner med lite vatten. Okej?

Alena.

Kärleken först. Ni kanske noterade att Saint-Etienne drog hem tre säkra mot Lens i helgen? Le Havre-skolade Dimitri Payet hängde ett hat-trick, det ska ni också veta, men framför allt bjöd matchen på en riktigt fin utvisning.

ASSE:s assisterande tränare heter Alain Blachon. Han är 58 år, har varit runt halva Frankrike med Guy Lacombe, sett och känt det mesta. Men när Payet skickade in ett av de där tre målen kunde han inte riktigt hålla sig. Han hoppade på förste bäste han såg, studsade upp och ner och kramade riktigt rejält.

Problemet var att den förste bäste han såg var fjärdedomaren. Blachon åkte ut direkt.

– Domarna har ingen humor, suckade han efteråt.

Alain.

Assistent.
•••
Musiken? Låt oss återkoppla lite till temat Bajen-strikers ute i stora världen och zooma in Sochaux, habitat of Champagne Charlie. Om ni varit uppmärksamma under våra första tvåhundra lektioner här på bloggen så vet ni att den franska fotbollens soundtrack varken är engelskt britpoppig, italienskt emopompös eller tyskt ölhallspunkig.

On fait le rap. Det är hiphopen som gäller här. Alldeles snart även i lilla, gudsförgätna Sochaux. KLX har spelat in en singel som släpps om en månad eller så, och i förra veckan samlades ett hundratal gula supportrar för att statiststödja videon till La Crinière du Lion, ”Lejonmanen”. Så här såg det ut. Så här kommer det att låta. Och plötsligt har ni fått ett argument till för tesen att Frankrike är lite, lite coolare än Sverige.

Ja, och så var det vattnet då. Äh, det hinns inte. Vi tar det imorgon. Jag har chefer som står och skriker att jag måste jobba också om jag vill ha lön. Sånt skit.

/Simon Bank