Veckans mest intressanta kollektiva koll? Frankrikes Lolo-inventering i Oslo.

Veckans mest intressanta individuella ivorian-inventering? Super-Mario Balotellis test mot Elfenbenskusten ikväll.

Det finns spelare som definierar sin omvärld lika mycket som de definierar sig själva, och Balotelli är ju en sån, på samma (och inte alls samma) sätt som Zlatan Ibrahimović varit det i Sverige. Om Shakespeare varit bara lite mer levande hade han slagit sig ner i Brescia och skrivit en femakters pjäs om grabben.

Allting finns ju där. Kampen mot inbillade och verkliga spöken, mot inre och yttre fiender, och den tar liksom aldrig slut. Häromdagen gick Roberto Baggio, som mest hade sitt utanförskap i sin genialitet (och i Lippis taktikblock), ut och sa att det var peccato, synd, att Balotelli verkar vara förlorad för italiensk klubbfotboll. Och samtidigt publicerade tidningar i Palermo och England intervjuer med Super-Marios biologiska pappa, metallarbetaren Thomas Barwuah, som berättar om hur han ”förlorade sin son”.
– Han har aldrig kommit ihåg oss. Inte på födelsedagar, inte på jul, ingenting. Han är inte samme pojke som jag kände när han var liten, som alltid skrattade och log. Han var trubbel, men på ett bra sätt.

Intervjun är sorglig, gjord i en lägenhet med barnbilder av den förlorade sonen. Ni kan storyn, hur familjen flyttade till Brescia, och lät Mario tas om hand av fosterfamiljen Balotelli.
– Vi ville ha honom tillbaka i tio år, men varje gång vi försökte stoppade domstolarna det och med åren så blev han allt kallare mot oss. Balotelli-familjen känner folk och har inflytande, det fanns inget vi kunde göra.

Intervjun publicerades när Inter var iväg på USA-turnén, nu har Mario kommenterat den.
– De sa saker som var felaktiga och vaga och som satte min adoptivfamilj i dålig dager.

– Jag kan inte släppa det, särskilt som min riktiga familj bor i Brescia, den som alltid älskat mig och fostrat mig. Det är den enda familjen som verkligen känner mig som Mario.

Mario fostrades i en familj, sen en familj till, och blev en personlighet som var för spretig och speciell, kanske till och med för att få plats i Serie A.

Ikväll spelar han landslagsfotboll under en ny förbundskapten. Han är den han är, det ska gudarna veta, men jag håller på honom den här gången.

/Simon Bank