Ja, det här var väl trevligt?

Ett helfriskt, nyfiket Sverige mot Skottland C, men ändå: Vi har sett vårt landslag möta svaga, stabbiga motståndare förr i matcher där de själva fallet ner i en grop istället för att kliva upp på en kulle. Inte idag. Det intressantaste att se, så länge som matchen var match (fram till 2–0 eller så) var a) Sveriges uppspelsambitioner, och b) Sveriges alla uppspelsalternativ.

4-2-3-1 på papper var 4-1-4-1 när Sverige byggde anfall, och mot ett både korkat och kantigt Skottland hade de minst fyra vägar att hitta bakom Darren Fletchers rygg. Och därifrån var resten den där sortens Zhow som väldigt länge mest funnits i teorin. Ibrahimović skarvade med duvvingar, han klackade, han lekte, han skojade bort stackars United-backen Garry Kenneth så det stod härliga till, och han skarvstyrde in ett rasande elegant djup-bredd-anfall till 1–0.

Alla drog inte samma individuella lass, men som offensivt lagspel var det här bland det bästa vi sett i en träningsmatch på väldigt, väldigt länge. Lekfullt, koncentrerat, med bra fart.

Sverige kommer att gå in i kvalet med den där övertygelsen de måste ha för att landa den här sortens spel. Och Erik Hamrén kommer att gå in i kvalet med frågor om exakt hur högt han ska värdera Pontus Wernblooms lysande insats i en testmatch mot ett blekt brittiskt lag med briljanta fans.

Roy var på matchen, men eftersom jag inte hann hugga honom får ni hålla till godo med Svennis PU-samtal den här gången:

Môcke bra:
Pontus Wernbloom.

Môcke, môcke bra:
Zlatan Ibrahimović.

Môcke, môcke, môcke bra:
Anders Svensson.

/Simon Bank

PS. Iwelumo? En passning, en rätt. Hundra procent.