Ny vecka, nya tag. Den här handlar om fotboll och om politik.

Alla har sina kamper, på planen och utanför. Vi har ett val, Matteo Sereni har det inte.

Jag vet inte om ni såg Brescia–Palermo igår, men Sereni var en fantom, ett spöke mellan stolparna. I andra halvlek vräkte ”Palemmo” på i våg efter våg, i avslut efter avslut, men Sereni tog så gott som allt. Javier Pastore har inte hämtat sig än.

Matteo Sereni var omänsklig matchen igenom.

Matteo Sereni var djupt mänsklig i samma ögonblick som den var slut.

I fjol drabbades 100 000 italienska barn – skriver La Repubblica idag – av det relativa traumat att deras föräldrar separerade. Komplicerade skilsmässor med konflikter som följd, bråk och vårdnadstvister. I de allra flesta fallen (85 procent) får mammorna vårdnaden om barnen, där som här finns rörelser där desperata pappor driver en kamp för att få träffa sina barn.

En av alla dessa desperata pappor råkar stå i mål i Brescia.

Matteo Sereni och hans hustru Silvia skildes i fjol, efter ett passionerat äktenskap där hon inte bara var hans hustru – utan även hans agent. Silvia Sereni var skicklig i sitt yrke, omtyckt av sina klienter men inte sällan i konflikt med deras klubbar. Hon tog ingen skit.

När Silvia och Matteo tog ut skilsmässa i fjol fick hon vårdnaden om barnen Giorgia (fem år) och Simone (nio), Matteo har knappt sett sina barn sedan dess. De senaste månaderna har han inte ens kunnat prata med dem.

Jag har ingen aning om hur Silvias och Matteos relation såg ut, jag har ingen aning om deras skäl och val ser ut – men jag vet vad Matteo Sereni gjorde för att tala om för sina barn hur han kände.

Han gjorde det i direktsändning i går.

När Skys mikrofoner kom fram riktade han sig direkt till Giorgia och Simone:
– Jag är glad att jag blev matchens lirare, för det ger mig möjligheten att dedikera mina räddningar till mina två barn som jag, mot min egen vilja, inte fått träffa på så länge.

Matteo Serenis räddningar betydde tre poäng. Hans intervju betydde väldigt mycket mer än sådana intervjuer brukar betyda.

/Simon Bank