Teaser Japanese
avDet här är ingen blogg som i vanliga fall lyfter fram ett enskilt mål ur den stora youtube-faunan – det finns så många andra sidor och bloggar som ger er allt ni behöver på det området – men det händer att vi gör undantag.
Kumi Yokoyama är värd ett sånt undantag, och hon är det av två skäl. Det ena är att hennes mål mot Nordkorea i U17-VM inte skenat runt all världens fotbollssajter riktigt än. Det andra är att det inte är ett enskilt mål, utan en del av ett oeuvre.
U17-VM pågår som bäst i Trinidad & Tobago, och allt som har med Fifa och T&T att göra har också med den genomkorrupte gangstern Jack Warner att göra – ett av den organisationens allra blåaste blåmärken. Japan kommer att möta Sydkorea i finalen efter att ha slagit Nordkorea i semin, vilket förstärker bilden av den asiatiska mobiliseringen inom damfotbollen. Nordkorea vann U17-VM 2008 och U20-VM 2006, Kina och Sydkorea har också spelat finaler de senaste åren. Jag gillar generellt de asiatiska lagen, eftersom de byggs på egenskaper som pekar framåt i en del av damfotbollen som ofta dominerats av fysiska kvalitéer. De asiatiska lagen baseras på löpning och teknik, mer Hanna Ljungberg än Birgit Printz. Och det kan aldrig vara något dåligt.
Men till saken, till Kumi Yokoyama.
Med 21 minuter kvar av semin låg Japan under med 1–0, med 19 minuter kvar hade de vänt till 2–1 – och vinstmålet såg ut så här.
Det är imponerande rakt igenom, men det jag gillar mest är den första minivändningen… som är väldigt, väldigt lik de första små dansstegen i världshistoriens vackraste fotbollsmål (inga paralleller i övrigt).
Så. Då har man ju fått upp ögonen för Kumi Yokoyama. Och har man väl fått det så måste man också konstatera att det där målet inte var en slump.
Det är så hon gör sina mål. Så, eller med ett skott som är helt sinnessjukt för att komma från en sextonårig (!) damspelare.
Så här gjorde hon mot Irland i helgen.
Så här gjorde hon mot Nya Zeeland.
Så här gjorde hon mot Spanien.
Och så här gjorde hon mot Venezuela.
Kumi Yokoyama. Ta och ring nu, Malmö, innan det är för sent.
/Simon Bank