Visst är det fantastiskt ändå? De två toppnyheterna på Sveriges största sportsida på nätet har lyckats med konstverket att på ett par centimeter säga lite för mycket om omklädningsrummets kultur och kulturer.

Vi har Zlatan Ibrahimovićs markeringsspark mot lille Strasser på en Milan-träning, och strax under en amerikansk-mexikansk sexistskandal.

Vi börjar från botten, och ser var vi landar.

Jag har stött på Ines Sainz ett par gånger – med betoning på ”på”, inte på ”stött” – i ett par olika världsdelar. Hon är en av den internationella tv-sportjournalistikens absolut mest kända profiler. När hon kom in på en brasiliansk presskonferens under fotbolls-VM var det hon som var den stora stjärnan i lokalen, inte spelarna som råkade sitta vid bordet längst fram. Sainz kändisskap är av magnituden att Kristina Kappelin, som häromåret, kan skriva en halv krönika om hennes sensationella stjärt.

Nu har hon blivit trakasserad i ett NFL-omklädningsrum, och utan att ha en vidare aning om detaljerna så finns det ett par frågeställningar i hela historien som intresserar mig. Som, till exempel, gränsdragningen mellan sexighet och sexism. Ines Sainz spelar på sexighet, man kan absolut påstå att hon gjort sig en framgångsrik karriär med det som ett av de starkaste argumenten. Men ska den som är sexig stå ut med sexism? Skillnaden är i grunden att sexighet får du formulera själv, medan sexism formuleras av den du möter. Som en lättare form av skillnaden mellan sex du själv är delaktig i och sex som du blir påtvingad.

En puma gick in i grabbarnas omklädningsrum, och det ställde till problem för en osorterad grabbighet utan tydliga gränsdragningar.

Och Zlatans takewondo-kick mot en av Milans talanger?

En annan sorts grabbig jargong. Ingen som sett mer än hundra träningar med Zlatan kan vara det minsta överraskad. Det där är ett sätt han har, oftast mot sina kompisar. Han tacklar omkull polaren Granen, han kickar mot polaren Majstorovićs huvud… ibland med ett leende, ibland utan. Varannan gång är det lekfullt, varannan gång är det helt på den större, starkares premisser. Det ser grabbigt ut, och inte på något varmt sätt. I Barcelonas omklädningsrum hade de svårt att förstå Ibrahimovićs humor, den var hårdare och tuffare än den etablerade.

Om det här var med eller utan glimt vet jag inte. Jag har ingen aning om Strasser och Ibrahimović gillar varandra eller inte.

Men jag vet inte om jag tycker att det egentligen spelar någon större roll.

/Simon Bank