Sådärja, då har det blivit dags att ännu en gång skriva några rader i den skamlösa genren self-promotion. Men frukta intet – den här gången är jag inte ute efter era plånböcker.

Vi snackar gratis.

Nämen, såhär är det. Lite då och då blir jag inbjuden för att hålla en monolog om fotbollen, världen, mina böcker, de grejerna – och just den här gången gör jag det faktiskt på en plats dit flera av er har möjlighet att komma.

Medborgaplatsens bibliotek, Stockholm, 19.00 på torsdag. Kika förbi. När jag nu släpar mig ner på byn behöver jag ju några att prata med.

***

Men nu var det ju egentligen inte det jag tänkte skriva om, utan en sak jag var inne på som hastigast i slutskedet av gårdagens Eurotalk.

Vi kan tycka vad vi vill om dagens Manchester City. Vi kan däremot inte förneka att det är den fotbollsklubb i hela världen där det just nu händer allra mest. I praktiken försöker de bygga en ny sorts G14-klubb från grunden, inom loppet av några få säsonger.
– Det var som The Dog and Duck här förut, säger sportchefen Brian Marwood, och refererar alltså till ett publag.

Marwood och vd:n Garry Cook är de två nyckelpersonerna i dagens Manchester City, långt mer centrala än Roberto Mancini. Det är de som har handplockats från Nike för att förvalta alla shejkmiljarder. Båda har de givit intervjuer till den engelska kvalitetspressen de senaste dagarna, och även om samtalet med Cook i Guardian är okej är det texten om Marwood i Telegraph som verkligen intresserar mig.

Det kommersiella perspektivet är fascinerande – hur det resoneras kring att bygga ”a brand map” för en spelare som Paul Scholes – men än mer hisnande är Manchester Citys planer för att forma och uppfostra sina ungdomsspelare. De litar inte på de engelska skolorna. De tänker driva sitt eget utbildningssystem, på ett sätt som är mer långtgående än något jag tidigare sett i andra toppklubbar.
– Vi vill avregistrera dem från deras skolor när de är 14 år. Vi utbildar dem här, tränar dem här, visar dem hur man lagar mat, lär dem hur man fyller i ett formulär för att ansöka om ett pass. Våra lärlingar kommer även lägga en halvdag i veckan på samhällstjänst. De ska inse vad mindre privilegierade människor går igenom, få dem att förstå att de har något speciellt.

Handlingsplanen har förstås inte kommit till av en slump. Manchester City har en stolt tradition som talangfabrik – och den långsiktiga planen med klubben är att a-lagsspelarna ska skapas snarare än köpas – men just nu har de så stora problem med sina ungdomsspelare att Marwood pratar om ”en förlorad generation”.
– Vi vill vara en Champions League-klubb, och vi försöker forma spelare med bra vanor av och på planen. Men vi har att göra med en förlorad generation. Med de flesta ungdomsspelare måste vi arbeta med lifestyle skills. Vi har några killar som kommit över från Afrika, och de är så långt före våra egna killar både vad gäller teknik och uppförande.

Just lifestyle skills är ett centralt begrepp som återkommer flera gånger i Marwoods vision.
– Vi försöker förändra klubbens mentalitet, göra Carrington mer professionellt. Spelarna måste vakna. De måste äta, sova och dricka fotboll. Ska de gå ut måste de gå ut vid rätt tillfälle, inte dricka 48 timmar före en match. Det påverkar deras prestationer. Vi tar salivprov på dem hela tiden.
Den gamle Arsenal-yttern exemplifierar med bröderna Touré, som är troende muslimer och aldrig dricker alkohol.
– Jag hoppas att våra unga spelare tittar på dem och tänker: ”De har spelat i Champions League-finalen”. Och där är David Silva. ”Han har vunnit VM med Spanien. Han dricker inte, röker inte, går sällan ut. Maybe I should try a bit of that.

***

Tittar vi på de olika brittiska fotbollsnationerna och de bästa unga spelare de fått fram på senare år ser vi också ett iögonfallande mönster.

England: James Milner. Nykterist.
Wales: Gareth Bale. Nykterist.
Skottland: Darren Fletcher. Nykterist. 

/Erik Niva