Jaha, och ni tror fortfarande att ni ska få ett inlägg om att Sverige spelar EM-kval i Amsterdam?!

Det får ni fortfarande inte.

Om nu Erik Niva öppnat dörren till den franska filmen så är ju jag, det vet ni vid det här laget, inte den som är den. Även om det inte finns samma idelogiska dignitet i den här historien så betyder det inte att den inte ska berättas. Om inte annat så för att behålla tematiken.

Cantona är ju inte den ende franske 90-talsstjärna som tagit klivet över i filmvärlden. Om ni som jag levde era liv med ena ögat på Hollywoods jobbannonser så hade ni kanske fastnat för en som dök upp nyligen och där Moon Castle Entertainment sökte ett team till en ”ultralågbudget-film” med namnet Goudjou. Produktionen skulle ta tio dagar, och man sökte ”erfaren och motiverad” arbetskraft (jag vet, det låter lite som något som Adriano Galliani hade kunnat skriva de senaste tio åren).

Filmen? Tja, enligt IMDB så rör det sig om en dramathriller om ”en man som av samhället tvingades att döda sitt livs kärlek”.

Och jodå, rollen som Sebastian spelas av Frank Lebouef, mittbacksmörsare extraordinaire i Strasbourg, Chelsea och OM. Lebouef har ägnat sin postkarriärs-karriär åt att delta i dokusåpor, dokumentärer, teaterpjäser, och nu har han flyttat till Los Angeles för att ge det här med film en rejäl chans. Han är både producent och skådis i Goudjou.

Och han gillar La-La-land.

– I Frankrike sätter de en stämpel på dig. I USA får du chansen. Är du bra får du jobb, säger han.

Och Frank har ägnat ett och ett halvt år åt att bli bra. Han har gått kurser på Lee Strasberg Theatre & Film Insititute, han har fått en roll i en film till (Ocean Hotel, en maffia-film som går upp i januari. Han spelar en rysk mafioso) och han satsar stenhårt på det här.

Fotbollen? Jodå, han håller kontakten. Han har gjort flera tv-jobb som expert, nu senast som krönikör i Eurosport. Efter matchen mot Rumänien senast hyllade han den nya generationen, och framför allt Loïc Rémy.

– Det finns en hel del av Thierry Henry i honom, sa Franky.

Nu väntar vi med spänning på att se hur mycket Cantona det finns i Leboeuf. Jag vet inte, det känns väl lite mer som att det är Vinnie Jones vi ska jämföra med?

Reflektionen: Det är klart att det går att fantisera om att översätta det här till svenska förhållanden. Men vilken spelare skulle man egentligen vilja se göra film? Och vilken roll då? Jag tänker Petter Hansson.

/Simon Bank