Välkommen till en ny vecka, och hur tycker ni att vi ska inleda den?

Det finns förstås rester att sopa upp kring Mersey och Fergie-Roo-grejer att ge sig i kast med, men först tar vi oss till värmen. Dagens tema: Sydamerikanska specialiteter.

Vi börjar med kungarna. Ni har förstås noterat att Diego gett sig i kast med Uruguay igen. Senast gick det ju både väldigt bra, och kanske lite mindre bra, men den här gången vann lille guldpiben med 9–8.

På andra sidan alla sorters gränser har vi inga rörliga bilder att komma med, men det känns som att det förtjänar att nämnas att Pelé – som återigen dundrar mot att Diego ”är en dålig förebild för våra barn” – enligt nyhetsbyrån AFP tjänar 120 miljoner kronor om året.

Bra gig, pensionerad fotbollsgud.

Och apropå bra gig. Ni känner till den tragiska, sydamerikanska traditionen av kidnappade fotbollsspelare eller anhöriga till fotbollsspelare? Det händer då och då att kriminella gäng kräver gigantiska lösensummor för människor de fört bort, ibland slutar det på ofattbart vidriga sätt.

De senaste dagarna har ett nytt grepp dykt upp i Paraguay. Líder Mármol, mittback i mexikanska Atlante och nyligen välbetalt proffs i Fredrik Ljungbergs nuvarande klubb Chicago Fire, drabbades av det frukansvärda förra helgen. Hans syster Perla, 35 år gammal fembarnsmamma, försvann från hemmet i Juan León, och strax efter fick familjen ett telefonsamtal.

I andra änden förklarade en anonym man att Perla kidnappats. Man ville ha 38 000 dollar av hennes bror, annars…

Ja, annars hände inte så mycket, visade det sig. Lösensumman sjönk snabbt, till slut gick kidnapparna med på att släppa henne för 5000 dollar. Och sen släppte de henne, utan att ha fått en krona.

Ala glada? Alla nöjda?

Nä. Inte den lokala polisen, som lagt ner stora resurser på fallet och som kände sig djupt otillfredsställda trots den lyckliga upplösningen.

Hade det inte gått för lätt? Var det inte nåt som inte stämde riktigt?

Efter vidare förhör bröt den nyss fritagna Perla Mármol ihop. Hjärnorna bakom hela kidnappningen var hon själv, hennes väninna och en 20-årig manlig bekant.

– Jag trodde aldrig att min syster skulle kunna göra något sånt här, sa Líder. Men tack gode gud att allting retts ut.

Backjättens syster riskerar nu ett flerårigt fängelsestraff och dryga böter för självkidnappning. Och hennes fem barn? Lillebror Líder lovar att ordna det också.

– Jag lovar att ta hand om dem som om de vore mina egna.

•••

Och Rooney? Ja, herrejävlar. Det drar i båda ändarna av M62. Det går inte att tolka det unisona svänget i alla engelska tidningar som något annat än att det här är på riktigt. Det har skurit sig mellan Sir Alex och Wazza, ett Beckham-fall upphöjt i hundra. Wayne Rooney är, oavsett form, den kompass som Manchester United tittat på för att se att man är på rätt väg trots allt.

Det är – utöver en fråga om sportsliga ambitioner – en ny krock mellan en Govan-mentalitet som hyllar strävsam intelligens och skötsamma arbetare, och en modern fotbollsvärlds alla avigsidor. Det fungerade inte med Beckham, men där det fallet handlade mer om symboler så handlar Rooney också om fotboll. United kunde tappa Beckham, de visste att de skulle tappa Ronaldo, men tappar de Rooney så får de börja om och bygga nytt.

Och tappar de honom till Manchester City, oavsett belopp (det finns inte så många andra som a) skulle ha råd och b) skulle tycka om det bara för att jävlas), är det en kopernikansk vändning av ofattbara mått. Men just det är förstås mest en stor fan-grafitti på en väldigt röd vägg. United lär försöka lösa det här. Jag är mest nyfiken på vilken position Alex Ferguson intar i den terapisittningen.

Han kan säkert på Rooney om ursäkt. Men han kommer aldrig att be om ursäkt för de värden han tror på. Och just i detta nu håller Alex Ferguson presskonferens, inför ett fåtal utvalda tidningar.

Den ska handla om ett samarbete med Unicef.

/Simon Bank