Jo, det drar ihop sig, och även om jag själv kommer att sitta jobbupptagen med att se Holland slå rekord genom att vinna sin sjunde raka bortamatch i ett kval så är jag ju varken dummare eller mindre girig än att jag erkänner att det inte är i Chisinau man skulle vilja vara just den här kvällen.

Tyskland–Turkiet i Berlin är en av de största kvalmatcher som spelats i Europa, sett till laddning och politisk relevans. 30 000 turkiska fans på läktaren, och man behöver inte heta Günter Wallraff för att förstå signifikansen i att ett turkiskt lag ska möta Tyskland mitt i Tysklands hjärta.

Drygt två miljoner turkättlingar lever i Tyskland, arbetskraftsinvandringen efter andra världskriget har förändrat både liv och land och fotboll. Det turkiska förbundet har ett kontor i Köln (har ni språket så läs 11 Freundes reportage därifrån), de senaste tio åren har mer än 200 tyskboende turkar spelat för turkiska ungdomslandslag och enligt beräkningar finns det över 200 000 tyska fotbollsspelare som skulle kunna spela för Turkiet. Kicker skriver att 24 tyskbaserade turkar spelar för turkiska landslag, medan 18 turkfödda spelare finns i tyska landslag.

Lüdenscheid-födde Nuri Şahin valde att spela för Turkiet. Gelsenkirchen-födde valde att inte göra det.

Det finns ganska många matcher som det är svårt att få ihop en text om. Den som spelas på Olympiastadion i Berlin i kväll är värd en bok.
– Tredje generationen turkar är väl integrerade nu, säger Sahin till AFP. Och vem vet – näste tyske förbundskansler kanske kommer ur den fjärde generationen.

Den nuvarande, Angela Merkel, sitter på läktaren ikväll, bredvid Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan. De är det minst politiska på Olympiastation just den här gången.

Fick jag välja en match att se skulle jag välja den i Berlin. Fick jag välja en till skulle jag scanna in det som händer i Tirana. Dels för att den här bloggen gillar Bosnien väldigt mycket och för att det ska bli intressant att se vad Pape Sušić tänker hitta på med sitt mittfält och – som alltid – vad Džeko har på gång. Men också för att se hur Albaniens bänk ser ut när Himna Bosne spelas före matchen.

För en vecka sen drabbades förbundskaptenen Josip Kuže av en stroke och fördes akut till sjukhus.

Kuže kommer inte att leda Albanien.

Det kommer Džemal Mustedanagić att göra. Mustedanagić är rätt färsk i den albanska ledarstaben, och han säger att han lovar att göra allt för att Albanien – som leder gruppen – ska vinna matchen i kväll för Kužes skull.

Men han erkänner också att det kommer att kännas speciellt. Mustedanagić är född i Novi Grad. Han är bosnier.

Så, vi kan väl kalla det lite ytlig lucköppning inför en europakväll som heter duga. Ni får gärna berätta mer om hur matchen i Berlin ter sig, så ska jag se hur läget är med Whiskey och grabbarna.

/Simon Bank