Glada Amsterdam? Mycket möjligt, vänner, men inte riktigt här och inte riktigt än. Jag sitter på en kall, kal läktare och ser ett första träningspass som inte riktigt fyller ut ett gigantiskt Olympiastadion. Det är nog som vanligt, men miljön är inget man spelar in romantiska komedier i.

Och om vi nu för ett ögonblick ska fundera över vart fel väg leder någonstans så kan vi ju göra det genom att studera krishantering i den europeiska fotbollen en vecka som den här.

Det är ju inte så att vi saknar exempel.

Vi kan väl börja spaningen i Sussex, där Chichester City (jag var på väg att skriva ”gamla fina Chichester City” men ni hade inte gått på den) släpar lite i den engelska motsvarigheten till division nio. Efter sjutton poäng på nio matcher mötte de Redhill – gamla fina Redhill – i förra veckan, ledde med 2–1 en bit in på andra halvlek men såg ändå hur de där sportjournalistiskt mytologiska orosmolnen svävade allt lägre.

Först fick en av lagets spelare köras akut till sjukhus med bruten käke, kindben, okben och näsben efter en kollision med målvakten. Tränaren Mark Poulton var alltså lite orolig. Då ringde telefonen, i andra änden fanns styrelsemedlemmen Gary Walker, och efter ett kort samtal kunde Poulton sluta vara det.

Inte orolig. Utan tränare.

– Han bad om ursäkt för att han störde mig under matchen, sen förklarade han att jag fått sparken, berättar Poulton för the Sun.

Nu står han utan tränarjobb, och utan lönen på drygt 2000 kronor i veckan.

– Det är den mest oproffsiga och kaosartade organisation jag någonsin jobbat med, förklarar han.

Och inte vann de matchen heller. Gamla fina Redhill vände och vann med 4–2.

Nu är det inte bara engelska klubbar som jobbar med den där udda varianten av piska och morot piska. Belgiska ligajumbon KAS Eupen (en poäng på tio matcher) förlorade mot Kortrijk med 3–1 i lördags, och om vi säger att franske tränaren Albert Cartier är typ en bägare så var Kortrijk typ en sån här droppe som typ såhär fick bägaren att bli full och lite till typ.

Efter matchen införde han helt enkelt en lite ny träningsregim i klubben.

– Ni tror att ni är stjärnor! dundrade han. Uppmöte här imorgon bitti, klockan 07.00. Den som kommer sent är riktigt illa ute.

Jobbigast var det för mittfältaren Marc Hendrikx (som om det inte räckte med stavningen), som bor en dryg timmas bilfärd från träningsanläggningen och alltså fick kliva upp vid femrycket för att vara säker på att hinna i tid till lite penalistisk löpträning.

Och då undrar ni förstås hur länge Cartier tränat laget, för att ha råd med den sortens åtgärder.

Äh, han har redan varit där i snart en vecka. Det var liksom färdigfjäskat.

/Simon Bank