När en halvtimme är spelad, när Heurelho Gomes duschat klart och Stanković gjort 3–0 för längesen och Tottenham varit en hårsmån ifrån att slå gällande rekord för hur snabbt man kan släppa in tre mål i den här turneringen… då sjunger våra tiotusen så det hörs hela vägen hem.

Det var bra, det var starkt.

Det var väldigt länge det enda.

Det fanns tre springande punkter, det var lätt att förstå det. Spurs ville krympa mitten för att döda Whiskey Sneijder, de bad en bön för att de skulle kunna spela i alla fall oavgjort på kanterna. Hutton mot Coutinho? Lurigt. Assou-Ekotto mot Biabiany? Borde inte vara några problem. Bale mot Maicon? Förmodligen oavgjort. Lennon mot Chivu? Spurs stora chans.

Efter en minut gick Coutinho inåt, Alan Hutton följde med hela vägen in till centrala Milano (en värre vertikalvariant av Andreas Granqvist tjurrusning efter Whiskey i Amsterdam) och så var det färdigt. Efter ett par minuter till glömde Assou-Ekotto (som gör ett sådant misstag varje match. V a r j e match) att ha koll på den ende spelare han skulle ha koll på, så var det straff, tio man, Eto’o och slut.

När José Mourinho var i Inter ville han värva Deco. Dels för att han älskade Deco så mycket att han gjort till vana att packa ner honom varje gång han flyttade till en ny klubb, men också för att han såg brasilianske Deco som den perfekte mentorn till Coutinho. Det säger ganska mycket om hur mycket talang som finns i den lille, hur svårt han än har haft det till och från den här Serie A-hösten. Jag tycker mycket om honom, och ikväll tog han ett litet steg mot stjärnorna. Han tog det på Alan Huttons rygg.

Inter, då? I övrigt? De är ett mycket bra fotbollslag, men de behövde inte ens visa det. De vann matchen på åtta minuter, och ägnade resten av kvällen åt att må bra och göra mål. Bale är en urkraft sådana här kvällar också (och när han hämtade bollen i målet efter 4–1… jag ville gifta mig med honom då) och Lennon är en formidabel en-mot-en-spelare. Men i den här turneringen, på den här nivån, döms man hårdare efter sina nionde-elfte spelare än man döms på sina tre bästa.

Gareth Bale visade att han är världens bästa pendeltåg på vänsterkanten, Spurs reste sig på ett sätt som mer visade det än något slags kollektiv moral – utöver att det förstås visade att det är ett märkligt jävla fotbollslag vi bestämt oss att sympatisera med.

4–3. Hade vi fått fem minuter till hade Bale sprungit in 4–4 också. Bloody hell.

•••

Övermänniskan Javier Zanetti gjorde alltså mål igen, 37 år gammal, 18 år gammal. De påstår att han är den äldste som någonsin gjort mål i Champions League.

•••

Tyngsta rycket? Tja, grupp B sprack upp rejält när Lyon återigen visade att de har all den där kvalitén som de gömt undan i Ligue 1. Lisandro är tillbaka på riktigt nu, och de har haft en bra oktober.

Och Benfica försvarade lika jävla illa som Spurs. Faktiskt.

•••

Bra vecka för Real Madrid.

Igår gjorde dom två mål. Ikväll gjorde dom tre. Det andra snyggare än det ena. Och det tredje var nästan lika fint.

Raúl är nu uppe lika med Gerd Müller i alla tiders europeiska skytteliga. Och vad säger du om det, Pippo? Och vad säger du till Max Allegri om det, Pippo?

•••

Barcelona–FCK såg ni säkert, dansksvenskarna gjorde allt man kan kräva och lite till. Barça fick jobba i 90 minuter plus stopptid, det är inte så illa.

•••

Kvällens statistiska uppgift: Rangers hade 38 procents bollinnehav hemma på Ibrox – men överlevde. Well done. Och jag såg inte Bursaspor och Gustav Svensson kämpa på Old Trafford, men 1–0 och hyfsade defensiva siffror säger mig att de gjorde det rätt bra.

/Simon Bank