Hey, hey, hey, hey. You know what would make a great coffee table-book? A coffee table-book about coffee tables! Get it?

***

Okej, vi är inte riktigt där – men vi är faktiskt framme i den historiska period då det framställs coffee table-böcker baserade på mer eller mindre rumsrena sånger från de engelska fotbollsläktarna.

Mark Long är en konstnär från London. Han är även en Arsenal-supporter som tidigare bland annat täljt någon sorts träbyster av Arsène Wenger, och som nu alltså producerat en coffee table-bok som är lättare att beskriva med bilder än med ord.

Såhär kan det alltså se ut…

…eller såhär…

…Tourettes-Timmy Howard får äran…

…att bli en sorts cliffhanger.

***

Min tidigare erfarenhet av coffee table-böcker inom fotbollen är egentligen begränsad till den där egendomligheten som Patrick Ekwall skrev om Martin Dahlin, den som jag tidigare glatt utnämnt till den svenska litteraturhistoriens fjärde sämsta sportbok med den här motiveringen:

”Allvarligt talat, vad tänkte de på? Vem vill ha en coffee table-bok om Martin Dahlin?! Vad ÄR en coffee table-bok? Tja, om det här är representativt så är det kort och gott smörja i lyxförpackning. Svulstig, förhärligande text inramad med Martin Dahlin i motljus, Martin Dahlin i medljus och Martin Dahlin fångad med fotografiska tekniker du inte visste fanns. ”Det närmaste homoerotik den svenska sportjournalistiken har kommit”, var det någon som skrev. Och ja, man känner sig skapligt pinsam när man beställer upp den här boken ur magasinet på Kungliga Biblioteket.”

***

För att knyta ihop säcken – eller the arc, som det heter på tv-serie-språk – så föranleddes alltså det här inlägget i stort sett enbart av att jag fick chansen att referera till Seinfeld-avsnittet där Cosmo Kramer fick idén om a coffee table-book about coffee-tables.

En idé som för övrigt faktiskt förverkligats, för alla er som undrat.

/Erik Niva