På flygplatsen i Liverpool – den som bär hans namn – står John Lennon staty. ”Above us only sky”, lyder inskriptionen.

Nu har någon lustigkurre varit där och klottrat: ”Below us only Wolves and West Ham”.

***

Framtiden för Liverpool FC är fortfarande oviss – tro inget annat – men med Merseysidederbyt några få timmar bort unnar jag verkligen den här klubben att för en gångs skull fokusera på nuet.

Framförallt unnar jag fansen det.

Hur det nu än blir med allt annat – det är deras förtjänst att två av fotbollshistoriens allra sämsta ägare nu för alltid tillhör det förflutna.

Precis lika imponerad som jag blev av Man United-fansens mobiliseringar mot först Murdoch och sedan Glazer har jag nu blivit av Liverpool-anhängarnas monumentala kraftsamling gentemot Hicks&Gillett. Det är just precis det här engagemanget – och den här organisationen – som västvärldens politiska institutioner drömmer om, men inte längre förmår.

Och det har varit något speciellt med de här protesterna, något tidstypiskt. De senaste månaderna har vi förstås sett prov alla de underbart traditionella missnöjesformerna – mötena, marscherna, gratisbussarna till rättssalen i London som avgått klockan fyra på månaden från The Rocket-puben – men därtill ett arbetssätt som nästan verkar ha hämtats från Obama-kampanjen och uppdaterats.

***

Den häpet imponerade businessbibeln Wall Street Journal gav rent utav Liverpool-fansen plats på sin framsida häromveckan. Idrottssupportrar? Såhär arga? Såhär organiserade? Såhär kraftfulla?

Bakgrunden grundades i en fantastisk historia från tidningens egen hemmaplan, Wall Street. Det var en tisdagseftermiddag i september då Tom Hicks laddade upp för ett finansieringsmöte på en trottoarbänk i Midtown, Manhattan. 35-årige Paul Wilson – en Kopite från Liverpool som det gått bra för i bankvärlden – gick förbi. Han lade omedelbart ihop ett och ett.

Hicks befann sig på den gata där både Deutsche Bank och JP Morgan har sina huvudkontor. Han var med all säkerhet på väg till ett eller båda kontoren för att ansöka om pengar för att behålla kontrollen över Liverpool. Wilson tog några bilder av Hicks på sin BlackBerry, sedan såg han till att de hamnade i händerna på Spirit of Shankly, den mest aktiva av Liverpools protestfalanger.

Internet började surra och snurra.

***

Några timmar senare kom Tom Hicks ut från sitt möte på Deutsche Bank. Han måste haft svårt att begripa vad som just hade hänt. Utanför väntade demonstranter – hur hade de hittat honom? – inne på banken hade mötet inte alls gått som han tänkt sig.

Deutsche Bank hade redan tagit emot hundratals ilskna pläderingsmail från anhängare till Spirit of Shankly:
– Om ni ansluter er till Tom Hicks och hans sätt att våldta och plundra Liverpool FC kommer ni att skaffa er en väldigt kraftfull fiende. Ni har en energisk, välinformerad, global massa av Liverpool-fans mot er.
De hade tagit dem till sig. 

Det blev inga pengar för Tom Hicks.

***

När försäljningen av klubben till sist var fullbordad i förrgår eftermiddag osade det svavel runt en fullfrontsfrustrerad Tom Hicks.

Han hade svårt att ta till sig det som faktiskt hade hänt. Han hade förlorat, mycket på grund av att han hade underskattat sin motståndare.
– De intressenter som vi visste hade varit rätt köpare för klubben har skrämts bort av den organiserade internetterrorism som riktats mot de inblandade.

Det skulle förvåna mig mycket ifall det inte cirkulerar nytryckta t-shirts av typen ”Stolt internetterrorist” redan runt Goodison idag. Hade jag själv varit Liverpool-supporter hade jag burit en med högt hållet huvud.

/Erik Niva