I dessa Wayne Rooney-tider är det ju bara att resignera, skaka på huvudet och erkänna att analyserna just nu inte duger något till.

Vafan handlade allt det där om, Wazza? Var det värt det?

Och vad händer nu? Viker alla United-fans ihop de där prostitutionsbanderollerna och åker till Stoke som om ingenting särskilt har hänt?

This time, the lunatics have really taken over the asylum.

I det här skedet är min bästa gissning att agenten Paul Stretford duperat spelaren med någon form av ekonomiskt förhandlingsspel tänkt att leda till både guld och gröna buskar – med eller utan klubbyte – och att Rooney köpt in sig på den utan att riktigt förstå vidden av konsekvenserna.

När sedan mediebarriären sjunkit ner med full kraft, Old Trafford buat åt hans namn och de där Men In Black-människorna samlats utanför hans hus… Då har det snabbt blivit rätt uppenbart att det inte varit värt the aggravation.

Ett ”fuck it”, en snabb kovändning och ett direktiv till agenten om att få det där kontraktsförslaget påskrivet med minsta möjliga fördröjning.

Närmare någon form av logik kommer jag inte, hur jag än brottas med olika tanketeorem.

/Erik Niva