Tisdag en kvalvecka, och även om Sverige är lite långsamma starters this time ’round så har vi ju redan fått sätta tänderna i moralfrågan Nigel de Jong. Jag berättar hans liv i tidningen idag – och det är en fascinerande livshistoria – men jag har inte tagit ställning i sakfrågan där.

Jag tycker det är ett märkligt val av van Marwijk. de Jong spelar i en liga där det, fortfarande, är relativt accepterat att dyka in i tacklingar med dobbarna först och ett sträckt ben efter. Det anses manligt, att däremot undvika tacklingen med ett lufthopp anses kvinnligt och därmed förkastligt.

Annan diskussion. Jag tycker de Jong är en stundtals vidrig spelare, men det var han i VM också, och van Marwijk bad varken om ursäkt eller petade honom då. Den här gången handlar det mer om politik, och politik och fotboll är som bekant inte alltid en helt lyckad kombo.

Fråga Evo Morales.

Morales är ju både folkets och urfolkets man i Bolivia, en oerhört populär socialistisk president.

Ja, och så gillar han fotboll också. I söndags spelade han själv i en såndär jippomatch som sällan blir så roliga som man tror. Den här gick i La Paz, mellan en regeringselva och ett lag som borgmästaren tagit ut.

Och… ja… om inte Nigel de Jong hade varit upptagen med annat så hade han platsat här. Efter paus åker presidenten på en lite halvful tackling, lackar ur, går på sin (numera, de var politiska polare förut) meningsmotståndare Daniel Gustavo Cartagena och MMA-använder knäet på ett lite ofint sätt.

Ja, det är i alla fall inte helt presidentiellt, om man säger.

Våld är inte alltid helt okontroversiellt på en fotbollsplan, trots allt. Det är nu inte vänliga gester heller alla gånger.

I detta nu svämmar internet över av bilderna från måndagsmatchen (0–0) i 2. Bundesliga mellan Hertha och Alemannia Aachen. Matchen dömdes av Bibiana Steinhaus, en kvinnlig domare, och när Herthas balansspelare Peter Niemeyer ska ge henne en fullkomligt könsneutral klapp-på-axeln går det lite fel.

Eller så gör det inte alls det.

Det är svårt att reda ut exakt alla lager i den där lilla anekdotiska hand-nuddar-bröst-rörelsen, men det är intressant. Å ena sidan är det en total icke-händelse, ett ingenting. Å andra sidan: En miss med ett par centimeter gör att hon just där blir till hundra procent kvinna, hon märker det, men tolkar situationen blixtsnabbt och med glimten i ögat. Ingen varning, inget kort.

– Vi gick förbi varandra och rörde vid varandra. Det var ingen ovanlig situation vare sig för honom eller mig, så man kan lämna det med en ögonblinkning, sa Steinhaus i tysk tv.

Det hade så enkelt kunnat bli den där sortens situation där tjejen står med två vidriga alternativ: att avsäga sig sin värdighet eller sin humor.

Bibiana Steinhaus kopplade direkt, och joggade vidare med alltihop intakt.

Enligt tidningarna var hon en av de bästa på planen, sett till hela matchen.

/Simon Bank