Sir Alex Ferguson kommer från Glasgow. Han är protestant. Alltså är han i grund och botten övertygad Rangers-supporter.

Så har det fungerat i den här delen av världen i generationer, ja århundraden.

Men Sir Alex Ferguson är inte den sortens protestent. Han är inte den sortens Rangers-fan. Hans släktträd är fullt av förfäder som gift sig över de religiösa stridslinjerna, medan hans egen fru Cathy kommer från en djupt katolsk familj.

En sådan bakgrund uppskattas dock inte på alla håll i Glasgow. Samma dag som ”Fergie” – spelaren Alex Ferguson – skrev på för sin favoritklubb 1967 frågade en av direktörerna vilken tro hans fru hade. Han var inte nöjd med svaret.
– Själv fattar jag inte var jag hade min tunga. Hur kunde jag – som ser mig själv som en stark karaktär – ha avstått från att leverera en ursinnig salva som svar på så förolämpande frågor. Men det är vad som händer när du vill något så mycket som jag ville skriva på för Rangers. Du är villig att radera din personlighet för att få dina drömmar att gå i uppfyllelse.

Än idag menar Ferguson att hans tid i Rangers var dömd att misslyckas redan innan han satt sin fot i omklädningsrummet på Ibrox, och han skyller det huvudsakligen på klubbens dåvarande pr-chef Willie Allison, ”en religiös bigot av allra mörkaste färg”. ”Fergie” gjorde 23 mål under sin första säsong för Rangers, men sommaren därefter var Glasgow-tidningarna ändå fyllda av rubriker typ ”Ferguson Finieshed At Ibrox”. Han är övertygad om att Allison planterat dem, och att han gjort det av en särskild anledning.
– Elaka rykten om Cathys religion snurrade runt på platserna där fansen samlades runt Ibrox, och jag vet att det var Allison som var den främsta dyngspridaren. Han kände tydligen att någon som var gift med en katolik inte var lämplig att spela för Rangers. Senare, efter att vi fått vår första son, spred Allison sagan att Mark döpts i en katolsk kyrka. För de flesta normala människor hade inte ett barns dopplats haft någon relevans för faderns medlemsskap i ett fotbollslag, men en sjuk fanatiker som Allison var beredd att ljuga om saken.

Fejden nådde sin kulmen på Kung Fredriks Hotell i Köpenhamn, alldeles utanför Tivoli. Rangers bodde där under sin försäsongsturné sommaren 1968, och även om Ferguson inte anser sig själv vara ”a drinker” så var han tillräckligt förbannad för att göra ett fyra timmar långt undantag i hotellbaren. Sedan sökte han upp Allison, i ett tillstånd då han enligt egen beskrivning var ”well gone”.
– Han var i matsalen. Jag började låta honom få höra vad jag tyckte om honom, men mina lagkamrater tog tag i mig och drog ut mig genom dörren. När de fått upp mig till mitt rum dök Allison upp vid dörren, och då gav jag honom en ny salva.
Tillsammans lyckades Fergusons lagkamrater – varav en var Örjan Persson från Smögen – krångla av honom kläderna, få på honom en pyjamas och pressa ner honom i sängen.
– Men det irrationella behovet att få säga mitt drev mig ur sängen. Jag stormade ner för trapporna i min pyjamas för att återuppta den verbala attacken på Allison.

Problemet för Ferguson var ju inte bara Willie Allison, utan faktumet att klubbledningen både lyssnade på hans åsikter och i många fall även delade dem. Ferguson blev aldrig ordinarie i Rangers igen. Han tvingades lämna klubben han en gång älskat i ett moln av bitterhet över hur den styrdes och fungerade.
– Ingen annan erfarenhet under mer än 40 år som professionell spelare och manager har lämnat ett ärr som ens går att jämföra med det jag fick på grund av hur jag behandlades på Ibrox.

Ikväll återvänder Sir Alex Ferguson till Ibrox, till ett Rangers som både förändrats i grunden och förblivit sig ganska likt. Inför matchen har vd:n Martin Bain gått ut och förklarat att klubben står inför sin sista chans – att den riskerar att kastas ur Champions League ifall vanan med sectarian chanting upprepas ikväll.
– Majoriteten av våra supportrar är överens om att det inte finns plats för sekteristiska sånger hos Rangers, och genom att arbeta tillsammans har klubben och supportrarna tagit stora steg framåt under de senaste åren för att komma tillrätta med det här beteendet. Olyckligtvis finns det fortfarande de som ignorerar både klubben och sina supporterkamrater, utan att bry sig om konsekvenserna.

/Erik Niva