And all hell breaks loose.

Vilken fullständigt sanslös supersluggning. Vilken katastrofal kapitulation.

Vad var det som hände?

Jo, till att börja med var det José Mourinhos värsta förlust någonsin, José Mourinhos största förlust någonsin. Ikväll blev Barcelona första lag någonsin att göra mer än tre mål på ett av Den Specielles lag.

Var det samtidigt också Pep Guardiolas revansch och upprättelse?

Ja, både och. Även om nu bilden av Guardiola som en bluff – en kokett skentränare – givetvis är en blågul Zlatan-konstruktion så har ju tvivlen kring hans förmåga att coacha jämnt med en Mourinho funnits i hela fotbollsvärlden sedan Champions League-semifinalerna i våras.

Men nej, det här var Pep Guardiolas seger först i andra hand. Det här var mer än något annat Systemets seger – ett System som Pep Guardiola har en stor roll i, både som arkitekt och förvaltare.

Det här var Trianglarnas triumf.

Det här var Xaviniestas xcellens.

På egen hand har José Mourinho nästan upphävt den gamla sanningen om att det inte går att bygga ett lag på några få månader. Han har kunnat garantera framgång nästan över en natt, eller i alla fall lyckats få världen att tro att han kan det.

Ikväll slog verkligheten tillbaka. Barcelona och Real Madrid har ungefär lika skickliga spelare. Men där Barcelonas spelare har jobbat tillsammans enligt samma modell i snart 15 år är Real Madrid 4 månader in på sitt lagbygge.

Då kan det faktiskt bli 5-0, hur ofantligt osannolikt det än hade låtit på förhand.

Man vinner inga titlar i november, och det är fullt möjligt att Mourinho bara behöver ytterligare ett halvår för att coacha ikapp det här försprånget – men ikväll hann helt enkelt tiden ikapp honom och hans lag.

Fotboll är inget enkelt spel – det är en myt – men någon gång ibland är det i alla fall ett spel med en inneboende logik som inte ens José Mourinho kan upphäva.

Hur reagerar du på att bli förnedrad, Du Specielle?

/Erik Niva