Det spelar liksom ingen avgörande roll i vilken utsträckning Premier League-klubbarna nedvärderar den – för mig kommer alltid FA-cupen vara den mest romantiska av alla fotbollsturneringar.

Sällan är det lika lätt att förklara min poäng – att visa på cupens relevans även för 2010-talets fotboll – som just den här helgen.

Jag utgår ifrån att ni redan känner till bakgrunden till utbrytarföreningarna FC United of Manchester och AFC Wimbledon, på samma sätt som jag förutsätter att ni hörde talas om experimentet med den supporterstyrde klubben Ebbsfleet FC när det sjösattes för några år sedan – så jag tänkte fokusera på uppdaterandet här.

Ikväll spelar FC United borta mot Rochdale i den första ”riktiga” omgången av FA-cupen. De har sålt sin tilldelning på 3400 biljetter, och kommer säkert ha med sig ytterligare något 1000-tal fans till Spotlands. Vi pratar alltså om ett bortafölje som flera Champions League-klubbar skulle ha svårt att skrapa ihop på en fredagskväll, och får en enkel förståelse för hur stor potential den här rebellklubben faktiskt har.

Än så länge har FC United bara hunnit till sjundedivisionen, men är på god väg att växa ur protestjeansen och in i klubbkostymen. Just nu håller de som bäst på att försöka skrapa ihop femtio miljoner kronor för att bygga en egen arena i Newton Heath, den stadsdel som ett gröngult Manchester United en gång växte fram ur. Ni har en lite fylligare Independent-rapport här.

I realiteten kommer förmodligen aldrig FCUM att spela en tävlingsmatch på Old Trafford – vilket delvis skapat den mediehajp som omger den här matchen – då ju en Manchester United-lottning i teorin nu bara är två vinstmatcher bort.
– Men i så fall skulle bortasektionen vara helt tom. Det finns ett talesätt bland våra supportrar: ”Inte en enda penny till så länge Malcolm Glazer är kvar på Old Trafford”. Vi skulle åka dit och spela matchen, men våra fans skulle inte komma. Det är människor med principer, säger FC Uniteds manager Karl Marginson, som själv gick på Uniteds matcher på Old Trafford i 27 års tid.

Lite mer i skymundan kan vi även konstatera att cupen kan föra med sig ett första möte mellan MK Dons och AFC Wimbledon. De två klubbarna kommer att spela mot varandra förr eller senare – fantastiska AFC Wimbledon ligger just nu tvåa i Conference, och kommer fortsätta uppåt i seriepyramiden – vilket väcker ännu mer kluvna känslor bland supportrarna.
– Milton Keynes stal min klubb och min ligaposition. Jag tycker inte att den klubben har någon rätt att existera. Jag vill att den går i konkurs så snabbt som möjligt. Jag vill inte att Wimbledon ger Milton Keynes någon sorts falsk legitimitet genom att möta dem, skriver AFC-supportern Aled Thomas.

Nu lottades inte AFC Wimbledon mot MK Dons den här gången, utan får istället ta emot Ebbsfleet United – som ni vet ytterligare en klubb med väldigt speciell historia, men en oviss framtid. Där både FC United och AFC Wimbledon är supporterprojekt som har hälsan i sin stadiga klättring uppåt ser Ebbsfleet United vara på väg att ebba ut, ifall ni ursäktar göteborgskan.

Då MyFootballClub-experimentet köpte Ebbsfleet United för ett par år sedan hade 30 000 människor betalat medlemsavgiften som skulle ge dem möjligheten att delta i driften av en fotbollsklubb. Jag var själv en av dem. Vid den tiden hette det att 15 000 medlemmar var minimigränsen för att projektet skulle gå att driva vidare.

Idag finns 3500 medlemmar kvar. Så sent som i förra månaden blev den alltmer desillusionerade managern Liam Daish överkörd i en omröstning som gav medlemmarna en sorts vetorätt över hans transferaffärer. Totalt brydde sig 132 personer om att rösta.

Några veckor innan omröstningen gjorde BBC en radiodokumentär om vad som egentligen hänt med Ebbsfleet United – börjar efter 37.40 på den här länken – och känslan av resterna-av-en-krossad-dröm var påtaglig redan då.
– Det finns en trötthet runt hela projektet, erkände ordföranden Phil Sonsara.
– Jag tror att vi misslyckades med att ge medlemmarna den känsla av äganderätt och den närhet till klubben som de hade hoppats på. Kanske var tanken på att vara med om ett övertagande och delta i beslutsfattandet mer spännande än verkligheten visade sig vara, säger MyFC:s grundare Will Brooks.

Supporterperspektivet så långt, men det finns ju fler. Liam Daish har varit Ebbsfleets manager ända sedan övertagandet. Numera ger han mest intrycket av att vilja stänga ner hela internet.
– Jag har inte tid att sitta och skriva bloggar och podcasts eller vad det nu heter. Jag har mycket på min lott. Jag tänker inte sitta vid en dator sex timmar om dagen och svara på allas e-mail.
Daish har nu alltså delvis förlorat kontrollen över transfermarknaden. Han lever med en ständig fruktan att nästa steg kommer att innebära att han inte längre har kvar rätten att ta ut laget.
– Det funkar inte att bara sitta i sitt vardagsrum med sin laptop och ta ut laget. Du handskas med människor i det här jobbet. Fråga vilken manager som helst, han går igenom allt i sitt huvud minst 100 gånger innan han väl tar ut ett lag. De måste fansen begripa.

För 10 år sedan fanns vare sig AFC Wimbledon, FC United eller Ebbsfleet United. Tillsammans utgör deras historier en förvånansvärt effektiv sammanfattning av hur vår fotbollsvärld förändrats sedan dess.

/Erik Niva