Här har ni det senaste dygnets mest söndertolkade bild inom den europeiska fotbollen.

Kanske tillhör ni dem som fattar symboliken i den redan här. Annars ska ni nu få bakgrunden snabbspolad för er.

Bilden är alltså tagen i Bari, den 29 maj 1991. Röda Stjärnan från Belgrad har vunnit Europacupen, men hemma på andra sidan det Adriatiska havet har de jugoslaviska krigen redan brutit ut. Två månader tidigare hade de första dödsfallen krävts, då kroatiska militärpoliser drabbade samman med serbiska styrkor vid nationalparken runt Plitvice.

Det här laget var den sista framgångsrika spillran av det dödsdömda Jugoslavien. Refik Šabanadžović var bosnisk muslim. Slobodan Marović och Dejan Savićević kom från Montenegro, Ilija Najdoski och Darko Pančev från Makedonien.

Och Robert Prosinečki – bollgeniet som rökte 50 cigaretter om dagen, och slog in den första bollen i straffavgörandet mot Marseille – var född i Tyskland av en serbisk mor och en kroatisk far.

Genom hela krigen och dess eftermäle har olika sidor försökt utnyttja Prosinečki för sina egna politiska syften. Själv har han envist gjort vad han kunnat för att värja sig.
– Politik hade inget med vårt lag att göra, och jag kan inte prata om saker jag aldrig känt. Det är möjligt att det fanns andra människor i klubben som kände annorlunda, men jag visste egentligen ingenting om det. Idrottsmän är folk som inte brukar vara uppfyllda av politik.

Med tiden kom ändå Prosinečki att bli en kroatisk nationalsymbol, främst på grund av hans insatser i det patriotiskt färgade bronslaget från VM 1998. Då höll han handen över det schackrutiga emblemet vid hjärtat precis som sina lagkamrater, då bar han en ”Proud To Be a Croat”-tröja som alla de andra. När Röda Stjärnan sedan firade tioårsjubileumet av triumfen i Bari var han den enda spelaren som inte närvarade. De senaste fyra åren har han dessutom jobbat som assisterande förbundskapten för det kroatiska landslaget.

Och nu har han alltså blivit tränare för Röda Stjärnan.

Jag ska inte trötta ut er med att upprepa mig kring hur den här klubben har kommit att stöpas i serbisk nationalism eller vilken roll deras extremsupportrar spelade i de jugoslaviska krigen – har ni följt det vi skrivit genom åren någorlunda så känner ni redan till allt det där.

Åren har ju gått och mycket har förändrats, men Röda Stjärnan har hela tiden sett till att slå vakt om den serb-romantiska auran runt klubben. Så sent som i april i år spottade presidenten Vladan Lukić  – en gammal lagkamrat till Prosinečki, som satt på bänken i Bari – en svavelosande proklamation:
– Att vara en del av Röda Stjärnan är att vara serb. De försökte krossa oss och lura människor. De försökte göra den största serbiska klubben till något jugoslaviskt. De misslyckades, tack vare miljoner av Röda Stjärnan-fans. De misslyckades, eftersom det är detsamma att attackera Röda Stjärnan som det är att attackera Serbien – och historien kan berätta om hur det går för dem som försökt attackera Serbien.

När Robert Prosinečki tidigare ikväll presenterades som ny tränare för Röda Stjärnan hade ett dussin kroatiska journalister åkt till Maracana-stadion i Belgrad. De var främst ute efter reaktioner från klubbens gigantiska och hårdföra supporterklubb, Delije. De fick ett korthugget uttalande.
– Prosinečki är Prosinečki. Alla de andra var bara kroater.

Ungefär samtidigt började den där bilden jag inledde inlägget med cirkulera på Röda Stjärnans supporterforum. Ni som förstår vad den föreställer inser kraften i den – för er andra kan jag berätta att det är alltså är en bild från det där segerfirandet i Bari, där Robert Prosinečki gör det serbiska trefingerstecken som med tiden blivit den mest politiskt laddade gesten sedan fascisternas uppsträckta arm.

Robert Prosinečki var spelaren som fick det att verka odramatiskt att representera både Real Madrid och Barcelona. Han försökte vara opolitisk. Sedan blev han kroatisk symbol. Och nu tycks han vara på väg att förvandlas till någon sorts hedersserb.

Det ska bli ohyggligt intressant att följa hans tid i Röda Stjärnan.

/Erik Niva