Var det bättre förr? Del I.

Ni vet ju hur det är – man ska aldrig kolla en bra story, och man ska aldrig förstöra en fin känsla med något så trist som fakta.

Så här långt in i Premier League-säsongen är storyn att den är jämnare än på väldigt länge. Min egen känsla är att det huvudsakligen beror på att topplagen försvagats – snarare än att mitten- och bottenlagen förstärks – även om framväxten av ett nytt Man City och ett uppstagat Tottenham sannerligen gjort sitt för att spränga sönder den där ”Big Four”-klyschan.

Men hursomhelst, jag satte mig för att göra en högst ovetenskaplig jämförelse med hur det låg till för fyra år sedan, ett av de år då topplagen här var som allra bäst. Säsongen 2006-07 kom mitt i femårsperiod då Premier League alltid bidrog med minst den enda Champions League-finalisten, och var det första av två år då tre av fyra semifinallag i CL var engelska.

Idag är det den 5:e december, och vill ni hitta rådande tabell så är hela internet fullt av den. Jag ger er däremot tabelltoppen, så som den såg ut den 5:e december, 2006.

1. Manchester United, 41 poäng
2. Chelsea, 35 poäng
3. Arsenal, 25 poäng
4. Portsmouth, 25 poäng
5. Liverpool, 25 poäng
6. Reading, 25 poäng

Som synes var tabellen redan sprängd i en toppduo – Man United hade egentligen redan gjort segerrycket – medan läget nedanför dem var ett gytter som egentligen är betydligt mer häpnadsväckande än det vi ser idag. Pompey? Reading??

Men det var nu bara en bisak. Det jag egentligen tänkte göra var att jämföra ”Big Four”-klubbarnas tidstypiska startelvor, driva fullständigt subjektiva resonemang om huruvida de verkligen var bättre för fyra år sedan.

Såhär då.

Manchester United
Typelva, 2006-07, 4-2-3-1:  Edwin van der Sar (36 år); Gary Neville (31), Rio Ferdinand (28), Nemanja Vidić (25), Patrice Evra (25); Michael Carrick (25), Paul Scholes (32); Darren Fletcher (22), Ryan Giggs (33), Cristiano Ronaldo (21); Wayne Rooney (21).
Typelva, 2010-11, 4-4-2: Edwin van der Sar (40); John O’Shea (29), Rio Ferdinand (32), Nemanja Vidić (29), Patrice Evra (29); Nani (24), Paul Scholes (36), Darren Fletcher (26), Ryan Giggs (37); Wayne Rooney (25), Dimitar Berbatov (29).
Två saker skiljer det första laget från det andra. Den första är att 2006-laget framstod som yngre och hungrigare både individuellt och kollektivt – även om dess topp fortfarande låg en säsong bort. Den andra är att Nani inte kan ersätta Cristiano Ronaldo, hur mycket han nu än har vuxit.
Tips: 3-1 till 2006-07-laget.

Chelsea
Typelva, 2006-07, 4-3-3: Petr Čech (24); Paolo Ferreira (27), Ricardo Carvalho (28), John Terry (25), Ashley Cole (25); Michael Ëssien (24), Michael Ballack (30), Frank Lampard (28); Arjen Robben (22), Didier Drogba (28), Joe Cole (25).
Typelva, 2010-11, 4-3-3:  Petr Čech (28); Branislav Ivanović (26), Alex (28), John Terry (29), Ashley Cole (29); John Obi Mikel (23), Michael Ëssien (28), Frank Lampard (32); Nicolas Anelka (31), Didier Drogba (32), Florent Malouda (30).
Ganska likartad tendens jämfört med Manchester United. Startelvans stomme är densamma, men de flesta av nyckelspelarna ger intryck av att vara fyra år sämre och mer skadedrabbade, snarare än fyra år bättre och mer erfarna. Vad gäller offensiva spetsspelare är skillnaden mellan en skadedrabbad Robben och en allt bättre Malouda mindre än den mellan Ronaldo och Nani – men väger nog ändå över till det äldre lagets fördel.
Tips: 2-0 till 2006-07-laget

Arsenal
Typelva, 2006-07, 4-4-2: Jens Lehmann (37); Emmanuel Eboué (23), Kolo Touré (25), William Gallas (29), Gaël Clichy (21); Aleksandr Hleb (25), Gilberto (30), Cesc Fàbregas (19), Fredrik Ljungberg (29); Emmanuel Adebayor (22), Thierry Henry (29).
Typelva, 2010-11, 4-2-3-1: Łukasz Fabiański (25); Bacary Sagna (27), Sébastien Squillaci (30), Thomas Vermaelen (25), Gaêl Clichy (25); Alex Song (23), Abou Diaby (24); Samir Nasri (23), Cesc Fàbregas (23), Andrej Arsjavin (29); Marouane Chamakh (26).
Mmmm… Hösten 2006 var tiden då Arsenal flyttade till Emirates, och Arsène Wenger hade redan påbörjat sitt stora generationsskifte. Sedan Champions League-finalen tidigare samma år hade Campbell, Cole, Pirés och Lauren redan försvunnit. Därtill hade Ljungberg och Henry sett sina bästa år. Mycket handlar såklart om att få ut sin bästa elva på benen, men jag tycker uppriktigt sagt att årets Arsenal ser minst lika bra ut som sin förlaga. Minus för målvakten och ett mittförsvar som ändå är hypotetiskt innebär kryss.
Tips: 2-2

Liverpool
Typelva, 2006-07, 4-4-2: Pepe Reina (24) ; Steve Finnan (30), Jamie Carragher (28), Sami Hyypiä (33), John Arne Riise (26); Jermaine Pennant (23), Xabi Alonso (25), Steven Gerrard (26), Craig Bellamy (27); Peter Crouch (25), Dirk Kuijt (26).
Typelva, 2010-11, 4-4-2: Pepe Reina (28); Glen Johnson (26), Jamie Carragher (32), Martin Škrtel (25), Paul Konchesky (29); Dirk Kuijt (30), Steven Gerrard (30), Raul Meireles (27), Joe Cole (29); Fernando Torres (26), David N’Gog (21).
Uppriktigt sagt borde inte dagens elva vara nämnvärt sämre än sin förlaga, men ute på planen är den bevisligen det. Skador, strukturer, marginaler och så vidare kan bara förklara så mycket – någonstans säger jämförelsen även något om hur bra den tidige Rafa Benítez var på att pressa fram prestationer ur sina spelare, kombinerat med hur långt Roy Hodgson har kvar med sitt arbete.
Tips: 2-1

Konklusionerna dårå. Så som jag ser det var gårdagens engelska topplag klart bättre än sina nuvarande motsvarigheter. Skillnaden hade blivit ännu större ifall jag hade vägt in tendensen att dagens mer ålderstigna lag har betydligt svårare att få ut sin förstaelva på planen. Den största generella anledningen till allt det här tror jag är att generationsväxlingarna tillåtits dröja lite för länge, delvis beroende på att det alltid är svårt att ersätta framgångsrika spelare, delvis på grund av att finanskrisen satt sina spår.

Svepande och bra.

Så… Låt mig höra – vad har jag fattat fel?

/Erik Niva