Det finns ju absolut inte ett enda segment av den här BBC-rapporten som inte är hysteriskt roligt:

”Drug smugglers tried to hide cannabis worth almost £3,000 in a painting of footballer Emmanuel Adebayor. The wooden framed picture from Togo was seized as it passed through a postal sorting office in Coventry. The painting of Manchester City’s former Arsenal star was addressed to a property in Tottenham”.

Frågorna hopas, perspektiven svindlar – och det blir anledning till en snabbexposé över mina favoritskrönor på temat fotboll och smuggling.

Obestridlig listetta är ju en story som är så färsk att vi hade den uppe här på bloggen så sent som för några månader sedan; den som handlar om hur den korrupta gamla Italien-dödaren Byron Moreno greps på JFK med sex kilo heroin i kalsongerna. Nu kan vi passa på att uppdatera historien med uppgiften om att Moreno dömts till tio år i fängelse.

Högst profil bland drogsmugglarna har annars den före detta brasilianske förbundskaptenen och Real Madrid-tränaren, Vanderlei Luxemburgo. Han fälldes visserligen aldrig, men det väckte enorm uppmärksamhet i Brasilien när en av hans före detta flickvänner gick ut och hävdade att han var en systematisk kokainsmugglare som lurade systemet tack vare allehanda högteknologisk apparatur – ”som 007”.

Omedelbart därefter följer Peter Storey, tuffingen som sparkade sönder motståndarben för Arsenal och England på 1970-talet. Efter karriären drev han bland annat en bordel – och som en konsekvens av den bisysslan greps han för att ha försökt smuggla in drivor av porrfilmer i England, gömda i en uppsättning reservdäck.

Vad gäller omfattning går nog priset till Guy Simpson, som brukade vara vd för halvprofessionella Halesowen Town. Ifjol erkände han att han organiserat flera skeppningar av piratcigaretter med lastfartyg från Kina till England. Totalt sett hade han tagit in drygt 21 miljoner cigaretter genom Southamptons hamn – och bland annat undvikit drygt 50 miljoner kronor i importskatt.
– Ett av de största tullbedrägerierna det här landet någonsin sett, sa åklagaren Tim Moores.

Bland de mer harmlösa smugglarna förtjänar John Obi Mikels kontroversielle agent John Shittu ett omnämnande – han greps på Gardemoen efter att ha försökt knalla in i Norge med drygt 300 000 kronor i kontanter på fickan – även om min personliga hjälte på det här området är Gilles de Bilde.

Den färgstarke belgiske landslagsmannen riskerade två års fängelse för att ha smugglat in sina två Doberman-hundar – Zico och Diego – i England när han representerade Sheffield Wednesday. Hans situation förbättrades inte av att han offentligt deklarerade att han avsiktligt ignorerat de strikta brittiska karantänlagarna.
– Karantänlagar är bara skit. De påverkar hundarnas hälsa. 

Det funkade aldrig riktigt för De Bilde i Sheffield Wednesday, men när dåvarande managern Paul Jewell försökte låna ut honom mötte han oväntat motstånd.
– Jag ordnade ett tremånaders lån till Aston Villa. Men när jag ringde för att berätta det sa han bara: ”Det är ett problem här. Det finns ingen som kan ta hand om mina hundar om jag flyttar dit”. Jag sa: ”Ge mig dina husnycklar så matar jag de där förbannade hundarna” – det var enda sättet.
Till sist flyttade Gilles De Bilde hem till Belgien och rundade av karriären med en vända i Willebroek Meerhof i tredjedivisionen. Det gick sisådär. En gång struntade han helt sonika i att dyka upp till en match, då en av hundarna dött och De Bilde behövde sörja i fred.

Och ungefär här är det väl lika bra att sätta punkt för det här inlägget, då det ändå är på väg att förflacka från smuggling in i kynologi.

/Erik Niva