En inställd transfer är månne ändå en transfer.

Mitt förra inlägg inledde jag med orden frasen ”Nya medietider”. Och jodå, de tiderna är sannerligen här nu. Ifall ni loggade ut från era datorer under några timmar här på den tidiga kvällskvisten har ni sett hur 2011 års hittills största övergångshajp byggts upp, detonerats och dementerats innan ni hunnit twittra ”#pressläggning.

Cirkusen började vid 17-tiden, svensk tid. Ian Prior – sportredaktör på normalt trovärdiga The Guardian – twittrade: ”Major – and boy do I mean it – football exclusive coming up on guardian.co.uk sometime around 5.30”.

Hela fotbollshörnet av cyberrymden gick fullständigt bananas. Det spekulerades i allt mellan att Manchester United blivit uppköpt över att Capello fått sparken och att slaget om OS-arenan i London avgjorts till att Qatar fråntagits VM.

Prior twittrade kvar alla på sitt halster – ”won’t disappoint, I promise” – och när klockan väl tickade förbi det utlovade 5.30-slaget hade hundratusentals refresh-knappar slitits ut på datorer över hela Storbritannien and beyond.

Och så kom det då. ”Inter to bid £40m for Gareth Bale”.

En helt vanlig transferstory, utan detaljerade uppgifter, namngivna källor eller några som helst citat. En spekulation.

Det var det största antiklimax någon upplevt sedan det visade sig vara tubsockor i det där ”Årtusende Falken”-fomade julklappspaketet. Tre av de fyra första kommentarerna på Guardian-artikeln var varianter på: ”Is that it?”. Den fjärde löd kort och gott: ”Fuck off”. Banderiljärerna var arga, picadorerna var ännu argare – till och med branschkollegorna var upprörda. ”Well done @guardian_sport and @ianprior. Great way to destroy your Twitter credibility. And I take no pleasure in writing that”, twittrade Daily Mirrors sportkrönikör Dan Silver.

Det dröjde inte många minuter innan det inletts en kampanj för att överge Ian Priors twitter-sida, och själv upplevde han det i realtid. ”Hmmm. Campaign to unfollow me has healthy momentum. Can only say it’s v well sourced”.

Då stod han fortfarande sturskt fast vid sin story, men innan det ens hade hunnit gå trekvart efter publiceringen hade både Tottenham och Inter kommit ut med officiella dementier. Värdet av Spurs nekande går väl att ifrågasätta – originalstoryn var ju så tunn att den bara sa att Inter hade för avsikt att bjuda, inte att Tottenham skulle acceptera – men avståndstagandet nerifrån Milano var lika kraftigt som kort.
– Det är inkorrekt. Det är inte sant, sa vd:n Ernesto Paolillo i en intervju med rappa nyhetsbyrån Bloombergs.

Klockan hade inte ens hunnit bli halv sju i London, men för Ian Prior hade torsdagskvällen tagit en helt annan vändning än han tänkt sig. ”Going to ring up Gray and Keys for a pint later. Then maybe drown a few kittens”, twittrade han initialt. ”Ok, ok, I give up. In hindsight, might have settled for ’quite decent story’. Which it is and more. Pizza ads here I come”, försökte han. För 25 minuter sedan avslutade han så aftonen med: ”Major exclusive: going home soon. Thanks for all support and the better/funnier abuse. More overhyped twaddle tomorrow if I’m still in a job”.

Och jodå, jobbet lär han nog ändå få behålla. Mycket-väsen-för-ingenting-historien var ju skriven på ett sätt som gör att den aldrig kan beskrivas som ett direkt falsarium – men efter att Bale-artikeln nu mediemonstermalts ska det bli ytterst intressant att se hur Guardian formulerar pappersvarianten på den i morgondagens tidning.

Nätartikeln har i skrivande stund lockat till sig 529 kommentarer, i stort sett samtliga arga eller jättearga. Ian Prio har förlorat långt mer än 1000 followers på twitter.

Också en kväll i fotbollsfabriken, i nådens år 2011.

/Erik Niva