I Irish Independent skriver förtidspensionerade irländske anfallaren Richard Sadlier en belysande text om spelarlivet under Roy Keane, och tecknar ett porträtt av isolerad och obalanserad manager och man.
– När det behövdes instruktioner och direktiv i omklädningsrummet så valde han istället att sätta in en karatespark på taktiktavlan. Under en annan halvtidsvila när laget låg under med 3-0 så valde han att sitta i en stol med armarna i kors i total tystnad. Det beslutet gjorde inte så värst mycket för chanserna till en förbättrad andrahalvlek. När en spelare visade sin avsky inför att ha petats i en träningsmatch tryckte han upp honom mot sin kontorsvägg och utmanade honom: ”Go on son, be the first to take me on”.

I fredags skrev jag ett pälsigt inlägg om fotbollssmugglare, som bland annat genererade någon kommentar om att det vore dags för ett helt inlägg på temat fotboll och hundar. Samma dag fick Roy Keane sparken från Ipswich i helgen, och därför har det nu blivit dags att koppla ihop några lösa ändar.

Ända sedan 2002 har ju en sparkad Roy Keane först och främst inneburit en sak – fler promenader för Triggs.

Triggs är ju en labrador retriever som blev världskänd i samband med VM 2002. Roy Keane bråkade med Mick McCarthy, flög hem från Japorea, struntade i VM och ägnade istället sin sommar åt att promenera med Triggs.
– Till skillnad från människor pratar inte hundar en massa skit, högg Keane.
Som en följd av alla promenader beskrevs Triggs som ”den mest vältränade hunden i Cheshire” av The Telegraph.

Sedan dess har Triggs varit en konstant del av Roy Keanes fotbollsliv. Våren 2007 nådde han sin första framgång som manager då Sunderland gick upp till Premier League i samband med  att Derby förlorade borta mot Crystal Palace – Keane fick beskedet då han var ute och gick med Triggs.

Chocken kom sedan i höstas. Irländsk media rapporterade att Triggs gått bort, och The Irish Examiner sammanfattade frånfället av landets mest berömda djur i en sorgsen runa:
– I kritiska ögonblick när nationens lycka tyckts sammanflätad med Roy Keanes humörsvängningar har han istället vänt sig till Triggs och stuckit.
Enligt Evening Herald var Keane ”otröstlig”.
– Det är rättvist att säga att Triggs haft en lugnande inverkan genom åren. De här tråkiga nyheterna kommer att sätta skräck i Ipswichs spelare.

Vid sin nästa presskonferens var Roy Keane ännu ilsknare än vanligt.
– Lögner, lögner, lögner. Det är otroligt, inget förvånar mig längre. Det är inte sant. Triggs lever fortfarande.

Triggs har varit Irlands mest berömda djur i ett årtionde, han har återuppstått från döden – och i detta fungerar han återigen som brygga mellan bråddjupet och vardagen för Roy Keane. Sammantaget får allt detta mig att utnämna honom till Fotbollens Första Hund.

Övriga huvudkandidater:

* Pickles
Normalt sett den självklara vinnaren. Bordercollien som hittade den stulna VM-bucklan 1966, nergrävd i en rabatt i South Norwood. Belönades med sextusen pund och en inbjudan till det engelska landslagets segerbankett, där han som belöning ”was allowed to lick his owner’s toilet bowl”, enligt Wikipedia. Pickles fick en roll i filmen ”The Spy With the Cold Nose”, han företräddes av samma agent som representerade Spike Milligan – men efter bara några veckors berömdhet lyckades han strypa sig själv, då hans koppel snodde in sig i en trädgren under jakten på en katt.

* Bi
En fullvärdig konkurrent om tätpositionerna. När Brasilien mötte England i VM-kvarten 1962 stormade en lösspringande hund in på planen, och gled sedan undan alla infångningsförsök. Till sist ställde sig Jimmy Greaves på alla fyra för att locka till sig hunden – som svarade med att kissa ner hela Greaves landslagströja. ”Jag luktade så illa att de brasilianska backarna höll sig undan från mig under resten av matchen”, sa Greaves. Historien slutade med att hunden fångades in av en matchvärd – och av någon anledning sedan lottades ut bland de brasilianska spelarna. Garrincha vann, adopterade hunden och döpte den till Bi. 

* Bonbon
Jycken som lärde Ronaldinho att dribbla. När alla kompisarna på gatan var sönderspelade utmanade Ronaldinho sin hund Bonbon istället. ”Han hade bättre kondition än alla människor, och ville ha bollen ännu mer än dem. För att han inte skulle punktera bollen var jag tvungen att täcka den väldigt bra. Han var områdets bästa hund, hade väldigt bra högerfot. Han kunde hålla i bollen bra, men kunde inte reglerna eftersom han var en hund”, förtydligar Ronaldinho hjälpsamt.

* Hoffa och Trustor
Zlatan Ibrahimovics två jyckar förtjänar sin plats tack vare sina namn. Enligt vandringssägnen fick ju Zlatan döpa Hoffa, medan ekonomiutbildade Helena Seger namngav den andra hunden efter Trustor-härvan.

* Leya
Yorkshireterriern som fick José Mourinho att konfrontera det brittiska rättsväsendet. En dag knackade polisen på dörren till hans hus, förklarade att de hade för avsikt att ta med sig Mourinhos hund för att sätta henne i karantän. Mourinho vägrade. ”Jag sa att de i så fall fick ta mig istället”. Efter ett kortare intermezzo bad Mourinho polismännen att vänta lite. Han försvann in i huset – och kom tillbaka en kvart senare utan hund. ”Polisen frågade var jag varit. Jag sa att jag var Den Osynlige Mannen och att jag skickat hunden till St Tropez”. Historien slutade med att Mourinho åkte med till polisstationen med dokumenten som visade att Leya tagit alla nödvändiga vaccinationssprutor.

* Quinn
Efter att fyra maskerade män brutit sig in i Steven Gerrards hus medan hans fru och barn var hemma fick Liverpool-kaptenen nog. Han hyrde in ett gäng ex-soldater som säkerhetsmän – och kryddade teamet med den aggressiva schäfern Quinn. Hundar är för övrigt populära bland fotbollsprofiler med koppling till Merseyside. Wayne Rooney har en riksbekant mastiff och Fernando Torres har köpt två bulldogar till sig och sin fru, Pomo och Yanta.

* Bela
Inte nog med att den här shar pei-jycken tvingades dras med hundhistoriens mest rynkiga päls – Bela hade dessutom en njure som inte fungerade. När hussen Diego Maradona böjde sig ner för att kyssa henne bet Bela bokstavligen ifrån. En kraftigt blödande Maradona fick åka in till  Los Arcos-kliniken. Han fick lov att sy tio stygn i sin överläpp, ta sprutor mot rabies och stelkramp samt vila i tre dagar.

* Ted
Nominerad av Robert Laul. Inför Elfsborgs match mot AIK var L-G Carlstrand ute och rastade sin rottweiler, Ted. Då dök en annan hund upp, en korsning mellan en newfoundland och en schäfer. Det blev bråk. L-G Carlstrand försökte gå emellan, men fick inte mer för det än två djupa jack i benet. ”Blodet har forsat hela kvällen. Jag har fått byta kompress tre, fyra gånger”. Carlstrand missade matchen mot AIK, men hävdade att han därigenom räddat ”den andra hunden” från en rejäl omgång. ”Ted hade vunnit. Han är kung. Han var i underläge i början, men när jag klev in hade han tagit över helt”.

Andra nomineringar? Every dog has his day.

/Erik Niva