Gammal sanning, nya skäl att upprepa den:

Udinese åker till Sicilien, sparkar bort Palermo och Delio Rossi, och visar återigen för hela världen hur modern fotbollsscouting ska se ut.

Alexis Sanchez, fyra mål, är den senaste pärlan som Pozzo-palatset spottat ur sig. Och det ser ju så enkelt ut. Åk till Chile, skriv lite papper, betala 20 miljoner kronor – och vips, så har man en supertalang som Chelsea eller Manchester United jagar och som man utan vidare kan prismärka med 20-30 miljoner euro.

Frågor på det?

Visst. Ett par.

Hur kan en provinsklubb uppe i Friulien och ingenstans snyta talang efter talang framför nosen på miljardindustrierna ute på kontinenten? Hur funkar fabriken Udinese? Och exakt hur effektiv är den?

Vi kan väl börja med effektiviteten, eftersom den är enklast och mest matematisk. För två veckor sedan gick Gazzetta dello Sport igenom Udineses a-lag och jämförde vad klubben betalat för sina spelare och vad ett uppskattat marknadsvärde idag ligger på. Låt oss kika på de intressantaste utlandsköpen:

•Samir Handanović, mv, 26, Slovenien. In: 40 000 euro (som 20-åring). Värde: 12 miljoner euro.
•Mehdi Benatia, fw, 23, Marocko. In: 500 000 euro (som 23-åring). Värde: 6 miljoner euro.
•Cristian Zapata, back, 24, Colombia. In: 500 000 euro (som 18-åring). Värde: 10 miljoner euro.
•Gökhan Inler, mf, 26, Schweiz. In: 2 miljoner euro (som 23-åring). Värde: 14 miljoner euro.
•Mauricio Isla, mf, 22, Chile. In: 500 000 euro (som 19-åring). Värde: 10 miljoner euro.
•Kwadwo Asamoah, mf, 22, Ghana. In: 1 miljon euro (som 20-åring). Värde; 12 miljoner euro.
•Alexis Sanchez, fw, 22, Chile. In: 2 miljoner euro (som 19-åring). Värde: 30 miljoner euro.
•Pablo Armero, back, 24, Colombia. In: 1,2 miljoner euro (som 23-åring). Värde: 10 miljoner euro. 

Det bedömda värdet på truppen, från inköp till idag, beräknas ha ökat med 500 procent. Mycket mer än så behöver vi inte för att konstatera att Udinese är en liten fisk som simmar snabbare och bättre orienterat än alla stora hajar i transferpoolen.

I somras tog Fabrizio Larini över som sportchef efter Sergio Gasparin (som gick till Sampdoria, grälade med Garrone och sa upp sig efter ett halvår) och han pratade direkt om den unika modell som gjort Udinese till ett mönster för hela Europa.

Ett trettiotal scouter, en organisation som går loss på ett par miljoner euro varje år, och fyra ansvariga på toppen av en omfattande strategisk pyramid: Ernesto Varnier, Roberto Policano (ex-mittfältare i Genoa och Roma), Valentino Angeloni, Andrea Carnevale. Precis som den allestädes närvarande Pantaleo Corvino (Lecce/Fiorentina) blivit expert på att operera i den relativa skuggan i öst/Balkan så har Udinese specialiserat sig på Afrika, Chile och Colombia. Argentina och Brasilien är för exploaterat, för dyrt.

Udinese hittar talangerna. Udinese köper talangerna. Och Udinese får talangerna att fungera.

Den sista biten är ju inte ointressant. Idag äger klubben runt 110 spelare i olika former och åldrar, men det finns fler exempel på hur klubbar misslyckas med sina talanger än tvärtom.
Vad gör Udinese rätt? Vad är det som gör att det är lättare att blomma här än i andra miljöer?

Tja, vi kan väl lika gärna fråga en som just kommit dit.

– Jag är mycket positivt överraskad, och det gäller allt. Dom vet hur de ska göra, säger Joel Ekstrand.

Ekstrand flyttade ner i vintras, och det fanns en helhetlig plan för exakt hur han ska utvecklas, hur han ska kunna växa in i Serie A.

– Jag har fått köra egenträning med Claudio (Bordon, a-lagets preparatore) för att komma ikapp. Anledningen till att de ville att jag skulle gå i januari var att jag skulle få ett halvår på mig att acklimatisera mig, lära mig språket en del, allt det här som tar så mycket energi när man kommer i början.

Hur märker man av själva kringorganisationen som ny spelare?
– För det första har de ett bra hotell, där alla nya spelare bor. En fin restaurang där alla spelare äter gratis, fantastisk mat. Sen hjälper de en med alla allmänna saker, allting bara funkar.

Palermo–Udinese 0–7 har förstås en mängd andra förklaringar (Toto Di Natale är ju en). Att Udinese är 2011 års bästa lag i Serie A förklaras rätt precis så.

Och Alexis Sahnchez? Hur bra är den pojken?
– Den kvickaste spelare jag sett, säger Joel Ekstrand.

/Simon Bank