Medan Erik Niva är ute och skissar en europeisk läktardialektik får någon annan ta ansvar för det globala perspektivet.

Fast jo, vi börjar i England den här gången också.

Ett par gånger om har vi på den här platsen intresserat oss för hur supporterdemokratin i olika former skjutit upp från Liverpool, orsakat av ägarfrågan och manifesterat genom en sociala-medier-revolution. Om det springer ur en shanklyism eller ett rent, pudlianskt proletärperspektiv ska vi låta vara osagt – men det är i alla fall nåt med Merseyfolket och fotbollsdemokratin.

Och med det tar vi oss till andra sidan jorden.

Lee Sutherland flyttade till Australien från Liverpool, nu är han ordförande i något som heter Football Fans Down Under, en supporterorganisation som vill vara med och utveckla den australiska A-League.

Lite nutidsbakgrund först: A-League är en nykläckt unge i den internationella fotbollsfamiljen, fem år gammal, och den håller fortfarande på att hitta sin form. De senaste månaderna har supporterdiskussionen tagit fart på allvar, med ett epicentrum i Melbourne och Melbourne Victory. Efter olika supporterbråk mellan Victory-fans och lokalrivalerna Melbourne Heart har polis pekat ut fotbollen som en orimligt våldsam supportermiljö jämfört med Australiens andra stora publiksporter. Herald Sun-journalisten Paul Tatnell har vittnat om hur han själv slogs medvetslös i samband med ett derby. Publiksiffrorna sjunker till bottennivåer (8300 i snitt).

(Vi tar en paus här för att humma, nicka och omfamna igenkänningsfaktorn)

Det intressanta är reaktionerna som följt de senaste veckorna.

Först gick Victorys ledning ut och försvarade sina fans, samtidigt som de tog avstånd från alla former av våld. Som en klubb ska göra. Sedan, och det här är mer relevant, klev Australiens Fotbollsförbunds vd Ben Buckley in och balanserade på den där spindeltråden mellan att a) fördöma våldet, och b) ta supporterskapet i totalt försvar.

– Våra fans är passionerade och högljudda och de uttrycker sig själva genom att sluta upp bakom sitt lag, det är det som gör fotboll annorlunda från andra sporter och det är det som gör fotboll till ett fantastiskt spektakel, på och utanför planen.

– De sjunger och de stöttar sitt lag och de lägger ner tid på att ordna banderoller och skriva sånger, det är en grundläggande del av fotbollskulturen. Melbourne Victorys fans har slagit rekord genom sin uppslutning, och har bidragit till den färg och det spektakel som gör fotboll till en stor upplevelse.

Sverige är inte Australien (särskilt inte i februari), men här som där är supportrarna det största och bästa argument som fotbollen har för sin existens och det säger något när till och med något så banalt som hållningen ”supportrarna är vår livsnerv, det viktigaste vi har – men vi har en nolltolerans mot våld” känns radikal när den kommer från förbundshåll.

Och nu då? Och var kommer Lee Sutherland in i bilden?

Jo, ser ni, när A-League rullade igång säsongen så gjorde de det med en ny slogan: Fan Made. Reklamfilmer producerades, och även om jag tycker att de är reducerande av supporterskapet så gillar jag sloganen.

Men en slogan är en slogan. Det fina är ju att folk som Lee Sutherland bestämt sig för att testa vad den är värd. I onsdags åkte A-League-basen Lyall Gorman till Melbourne och slog sig ner med supportrar i ett forumsamtal, anordnat av Football Fans Down Under. Inträdet var hundra kronor, fans kom dit och diskuterade fotbollspolitik, fotbollsframtid och akuta frågor som överaggressiva säkerhetsorganisationer på arenorna i Melbourne.

Stegen är små, men en del av dem går faktiskt åt rätt håll.

Ska fotbollen vara Fan Made så måste fans vara med och göra den.

/Simon Bank

PS. När jag ändå har er på… eh… nätet, så kan jag väl lika gärna passa på att posta en länk som jag glömde bort att skicka ut i måndags. Och ni får säga till mig om jag gjort det förut. Reklaminslag ska förstås hållas kort i det stora hela. Liksom repriser. Liksom könscementerande budskap. Men man ska inte vara sämre än att man kan göra undantag.

I måndags var det alla hjärtans dag (tack för alla brev!), i fjol använde Heineken den till att göra ett av de snyggaste reklamkoncept jag sett. För de tio av er som missade den då: Här.