Varje gång jag skriver om Old Firm-spektaklet ställs jag inför det där svårbalanserade dilemmat; i vilken utsträckning ska jag skriva om… allt det där andra, allt det som egentligen inte har med fotboll att göra.

Glasgow-klubbarna själva har jobbat hårt för att få bort de mer infekterade dimensionerna från sina läktare, och vill idag helst låtsas som att den inte längre finns där, att supportrarna enbart sjunger om kärleken till sina lag.

Men så är det ju inte i realiteten.

Igår bestämde jag mig för att genomföra ett läktarexperiment, där jag aktivt noterade vilka sånger som sjöngs på Parkhead. Högst och oftast vrålades den omarbetade Depeche Mode-låten ”Just Can’t Get Enough” – helt och fullständigt opolitisk – men en majoritet av ramsorna var faktiskt av annan karaktär

Vi slapp visserligen ökända sånger som ”The Sash” från Rangers-håll och ”Boys of the Old Brigade” från Celtic –sidan, men alla de nedanstående framfördes med varierande styrka – och alla handlar de om något helt annat än en fotbollsmatch i Glasgow.

RANGERS

The Billy Boys
…we’re up to our knees in Fenian blood,
surrender or you’ll die
’Cause we are the famous Billy Boys…
Just nu den mest kontroversiella av alla de sekteristiska sångerna. Hyllar det protestantiska mördarbandet ”The Billy Boys”, som opererade från en protestantisk enklav, några få kilometer från Parkhead.

Derry’s Walls
…the cry was no surrender,
surrender or you’ll die die die
With heart and hand and sword and shield,
we’ll guard old Derry’s walls…
En av alla sånger om den drygt tre månader långa belägringen av Derry, 1689.

Build My Gallows
…I am a Loyal Ulster man,
They say this day that I must hang 
Cause I fought the IRA,
they say that I must pay…
Evighetslångt nummer, som Rangers-fansen ibland kan mala på med i 15-20 minuter.

Father’s Advice
Remember our fathers brave and bold,
as they fought for Ulster’s cause
in far of lands
Fuck Bobby Sands – he’s dead
For me father said to me:
I must join the Y.C.V
With a rifle or a pistol in my hand
Rangers svarsversion av Celtics ”Fields of Athenry”. YCV är ungdomsfalangen till en av protestanternas paramilitära grupper.

Follow, Follow
…up the Falls, Derry’s Walls
we will follow on
Dundee, Hamilton
Fuck the Pope and the Vatican
If they go to Dublin,
we will follow on…
Den mer politiskt inkorrekta texten till en officiell klubbhymn – och den version som alltid sjungs på läktarna.

The Famine Is Over
Why don’t you go home?
The famine is over,
Why don’t you go home?
Den stora potatissvälten på 1740-talet är huvudanledningen till att så många irländare överhuvudtaget kommit till Glasgow. 

 

CELTIC

The Celtic Symphony
 …grafitti on the wall,
it says
Ooh-aah, up the ’RA…
En av Celtics signaturmelodier, vars avslutande hyllning till IRA delar den egna supporterskaran.

Roll of Honour
…England you’re a monster, don’t think that you have won
We will never be defeated while Ireland has such sons…
Sång till ära av de tio republikanska hungerstrejkare som svalt sig själva till döds i fängelse, 1981.

A Soldier’s Song
…soldiers are we, whose lives are pledged to Ireland,
some have come from a land beyond the waves…
Klassisk irländsk rebellsång, med ursprung i det tidiga IRA. Idag Irlands nationalsång, men på läktarna sjungs den ofta med delvis omskrivna verser, till exempel tillägget ”God Bless the Pope”.

Fields of Athenry
Low lie the Fields of Athenry 
where once we watched the small free birds fly.
Relativt välaccepterad irländsk frihetssång, även om vissa Celtic-fans ibland skjuter in orden I-R-A mellan verserna.

Go on home, British soldiers
Go on home, British soldiers
go on home
Have you got no fucking home of your own?
En Wolfetones-låt som sällan sjungs på matcherna, men som igår mullrade på bussparkeringen utanför. 

Old Firm-derbyt handlar såklart inte bara om religionspolitik och konflikten på Irland – men på gott och ont är det ofrånkomligen ändå hela den här bakgrunden som gör matchen så unik.

/Erik Niva