Tre noveller från punkten där fotboll möter världen.

***

Nya Zeeland först. Och Cheshire. När Ryan Nelsen och hans sambo väcktes av parets baby häromnatten märkte de att deras mobiltelefoner var överfulla av meddelanden.

Det hade varit kraftig jordbävning i Christchurch, Ryan Nelsens hemstad. Resten av natten vakade de, såg på CNN och försökte förtvivlat komma fram på telefonlinjerna hemåt.
– Det var en otrolig känsla av hjälplöshet. Hemskt. Jag har varit hemifrån i 14, 15 år – och visst har jag längtat hem tidigare – men aldrig någonsin har jag velat vara i Christchurch lika mycket som nu. Jag vill bara finnas där, för mina vänner och min familj.

På morgonen hade Nelsen fortfarande inte fått några besked hemifrån, och släpade sig trots allt iväg till Blackburn Rovers träningsanläggning. Han kände sig dock inte i stånd att träna, utan diskuterade istället situationen med en av de få människor som kunde sätta sig in i hans belägenhet, Grenada-bördige anfallaren Jason Roberts, som såg sin hemö ödeläggas av orkanen Ivan, 2004.

När Nelsen återvände hem hade det till sist kommit nyheter, som gick från det dåliga över det goda till det smått otroliga. Hans barndomsvän – den gamle landslagsspelaren Glen Collin – hade visserligen fått sitt hus förstört, men ingen han kände hade skadats allvarligt. Däremot hade hans gravida syster Stephanie blivit så påverkad av skalvet att hennes förlossningsprocess bokstavligt talats skakats igång.

Ryan Nelsen hade blivit morbror. Jordskalvet i Christchurch hade satt igång ett liv – men tagit minst 98 andra. På lördag spelar Nelsen med svart armbindel för deras skull.

***

Från det ena till det andra – minns ni Lee Crooks?

Han var en tuff försvarare, som bland annat gjorde ett 70-tal matcher för Manchester City på 1990-talet. För knappt tre år sedan avslutade han sin elitkarriär, efter att en sejour i Rochdale inte funkat något vidare – och tog värvning i det brittiska flygvapnet istället.

Nu har han precis fullbordat den första fasen av sin utbildning, och uppnått rangen av leading aircraftman, vad nu än det betyder. Hans träning intensifieras nu framöver – bland annat med ett besök till en militärbas på Falklandsöarna – innan Crooks sedan posteras i Afghanistan i början av nästa år.
– Båda mina roller har handlat om att jobba som ett lag, att finnas där för dina kamrater och gå framåt tillsammans. Du måste vara både mentalt och fysiskt topptrimmad för båda uppdragen, men som fotbollsspelare tränar du för att prestera under 90 minuter. Det innebär större fokus på explosivitet, medan en infanterist så måste du vara mer robust och ha större uthållighet, eftersom du ska bära tungt under flera dagar och nätter.
Crooks fyller i:
– Som fotbollsspelare tränar du hela veckan för att sedan hälla in all den träningen i lördagens match, och nu känner jag likadant. Nu har jag gjort min träning, och ser verkligen fram emot att omsätta den i praktiken.

***

Avslutningsvis noterade ni säkert att Leyton Orients spelare fått löfte om en resa till Las Vegas som tack för sin insats i helgens oavgjorda FA Cup-match mot Arsenal. 18-årige belgiske mittfältaren Jose-Paul Mpoku – på lån från Tottenham, ni vet – tänker inte följa med.
– Jag föredrar att inte åka. Las Vegas är en stad full av synd, och jag är en väldigt religiös person. Och jag är ändå för ung för att släppas in på några kasinon.

Typiskt Spurs – alltid lite mer moraliskt högstående än andra.

/Erik Niva