Bra dag, det här. Arsenal ska ta livet av sin pokalallergi på Wemberlee, Pazzini ska åka hem till Marassi, och Lyon ska till Lille för att antingen skriva in sig eller ut sig från det franska guldracet.

Under tiden kommer jag på att jag missat att dra det senaste kapitlet i en av mina favoritsagor:

Yohan Mollo.

Jag har berättat om honom ett par gånger om, en Marseille-grabb som krigar med hela världen, typen som firar en cupvinst för Monaco mot lokalrivalen Nice med att klä av sig till kallingarna framför bortaklacken, som har alla kvalitéer som behövs men ändå har det lite tufft. Gignacs lille kusin fick inte riktigt chansen i Monaco ifjol, blev utlånad till Caen och började säsongen alldeles lysande.

Sen gick det lite i stå, både för honom och Caen, men igår taggade de till igen. Caen åkte till furstendömet för att möta ett Monaco i fritt fall. ASM – där Petter Hansson hamnat i kylan efter tränarbytet – riskerar verkligen att åka ur, men de handlade stort i januari och igår skenade de iväg till 2–0 mot Caen med 25 minuter kvar.

Skyttekungen El-Arabi skickade in 2–1, och fem minuter senare styrde en offsidestående Caen-spelare in kvitteringen som petade ner Monaco under strecket.

Målskytt? Det har ni redan räknat ut.

Även om Mollo inte strippade till fillingarna så firade han inte direkt på Benzema/Miccoli-sättet. Han jublade som om det inte fanns en morgondag, och efteråt skickade han en ganska explicit hälsning till den klubb som alltså fortfarande äger honom och som är på väg att åka ur:

– Jag gjorde mål, det var mitt svar till alla som gjorde mig till syndabock ifjol. Voilà, dom kan dra åt helvete allihop. Jag har bevisat att jag hörde hemma i det här laget ifjol.

/Simon Bank