Revolutionary Warfare
avLite långsamt helgtempo på bloggen? Jo, sorry, livet utanför sidlinjen har tagit mer tid än vanligt.
Men det finns förstås små berättelser som måste upp till ytan ändå, alldeles oavsett, och en av dem pockade på från Ligue 1 igår.
Saint-Étienne tog emot Lyon igår, i det hetaste riktiga derbyt som finns i modern fransk fotboll (möjligen kan Lille-Lens konkurrera, men det är tveksamt). OL promenerade så småningom fram till en bekväm 4-1-seger, men det behöver vi inte låtsas om just nu.
Istället backar vi perspektivet, allra först till höstmötet på Stade Gerland. Då simmade OL för att inte drunkna, allt gick illa och supportrarna ville ha Claude Puels huvud på någon sorts serveringsanordning. Mitt i allt det där kom ASSE till Lyon och vann, orättvist men ändå, för första gången på en och en halv evighet. Efteråt stannade OL:s virage nord kvar för att kräva president Aulas på svar och ansvar.
Aulas löste biffen, pratade länge och begåvat, och lugnade fansen med att konstatera att de visst hade förlorat ett derby, men:
– Vi spelar Champions League i verkligheten. Saint-Étienne kan bara spela Champions League på Playstation.
Och så snabbspolar vi fram till gårdagskvällens festivitas. En dryg kvart in på första halvlek drog amerikanske backbomben Carlos Bocanegra in ett ledningsmål, 1–0 till ASSE. I samma sekund började det hända saker på läktarna: Magic Fans, ASSE:s ultrá-grupp, vecklade ut en banderoll med en kryptisk text:
JMA, den här presenten är till dig!
Samtidigt närmade sig en okänd ASSE-supporter vip-läktaren, armbågade sig fram mot JMA (Jean-Michel Aulas) och lämnade över ett mystiskt paket.
Innehållet? Ett Playstation.
Det kan förstås inte uteslutas att Sony var inblandat på ena eller andra sättet, men i grunden är det ju ett alldeles briljant supporterskämt. Aulas kunde ju bjuda på det den här gången, OL vände och vann med 4–1, och efteråt stod han och log sitt allra mest självgoda leende framför tv-kamerorna.
– Jag blev lite rädd, sa han. Jag såg en individ som sprang över vip-läktaren, tydligen med vakternas samtycke, för man kan inte komma in på den läktaren hur som helst. Han hade nått som lät tick-tack, och jag tänkte inte på Playstation. Jag var rädd att det skulle explodera i flykten. Lite som Saint-Étienne gjorde kväll…
ASSE 1. JMA 2.
Och med det återgår jag till att tänka på derby d’Italia och Gareth Bales kropp.
/Simon Bank