Hur jag sov i natt?

Jodå. Tackar som frågar. Inte illa alls. Riktigt bra faktiskt.

Ska jag leta upp ett enda ord som liksom summerar den liljevita upplevelsen på San Siro den 15 februari 2011 så lånar jag det som Luka Modrić inledde med när jag frågade honom om vad det här betydde, egentligen:

– Ooooof.

Klubbar byggs inte av pengar, inte av arenor, inte ens av spelare eller tränare eller publik. Klubbar byggs, alltid och överallt, till slut av matcher. För Tottenham Hotspur, en förening som inte spelat på den här nivån sedan 1962, såg det här ut som just den sortens match.

Men nu är det morgon i Milano, ett flyg att passa och en prima colazione att hinna med innan det lämnar plattan… vi får kanske anledning att återkomma till de engelska insikterna från en regning kväll på San Siro. Tills vidare kan vi ägna oss åt lite svenskt bonusmaterial. Zlatan Ibrahimović sågas i italiensk press idag och… ja, det är klart att mannen som ska leda Milan inte lyckades med sitt jobb igår.

Men ska vi leta orsakskedjor till det så kommer vi snarare att landa i ett Milan som saknar ett spelbyggande/länkande mittfält och som var för korkat och fegt för att använda de kvalitéer de helt visst hade (och – framför allt – de brister som Tottenham hade). Möter man Sandro och Wilson Palacios på San Siro och låter bli att pressa dem så förtjänar man inte mer än man får.

Milan var, helt enkelt, för oskickligt för att bygga ett anfallsspel – och i en havlek för fegt för att pressa sig till ett anfallsspel.

Zlatans plats i den kausalitetskedjan var långt bak. Det var inte hans fel att matchen blev som den blev.

Men det såg ni ju själva. Så nu undrar ni hur det blir med det där bonusmaterialet, och det gör ni rätt i. Här är hela intervjun med Zlatan Ibrahimović från den skrivande pressens mixade zon efter matchen. Det är jag, la Wegerup och Johan Orrenius som ställer frågorna. 

JW: Besviken, så klart?
– Ja, det måste man vara efter en förlust. Men man ska vara realistisk också, det är ett bra lag vi möter. Dom var bättre än oss i första halvlek, vi var bättre i andra. Dom gör mål i ett moment då vi attackerar med allihop så… Men det är ett bra lag vi möter.

SB: Ni var lite passiva i första halvlek, kändes det som. I ert presspel.
– Det kändes som att vi inte vågade i första. Vi kom ingenstans. Men samtidigt tror jag att dom också var i samma, men de fick mer mod… hur säger man… dom vågade mer när de såg oss göra för många misstag. Jag vete f…

JO: Ni hade börjat ta över matchen när dom fick målet…?
– Vi hade matchen i andra halvlek, från första minuten. Han gör två bra räddningar. Sen gör jag mål, jag vet inte, nån säger det är offside, nån säger att det är knuff. Jag vet inte vad han dömer för egentligen.

JO: Vad kände du själv?
– Jag kände bara att jag skulle göra mål. Jag vet inte, nån sa offside, nån sa frispark.

JO: Du har inte hunnit se målet?
– Nä.

JW: Hur svårt blir det i returen?
– Det är svårt. Det var svårt idag, det kommer bli svårt där. Men det är en match kvar och det är ingen som ger upp. Vi ska dit och förhoppningsvis spela mycket bättre, från minut ett till sista minuten och göra det ännu bättre. 

SB: Det är tufft i Europa när man inte vinner hemmamatcherna?
– Mycket tufft, men allting kan hända. När vi attackerar som mest trodde man inte att dom skulle göra mål. Det var samma sak i första, när dom attackerar tror man inte att vi ska göra mål. Men dom fick göra mål, vi fick inte göra mål.

JO: Hade ni sagt att ni skulle börja lite försiktigt, eller blev det bara så?
– Att attackera lite försiktigt eller…?

JO: Ja.
– Men du måste attackera… herregud. Du har hemmaplan, du har fördel, du har publiken, du måste attackera. Du måste vinna matchen, speciellt på hemmaplan. Det är svårare på bortaplan, men nu vinner dom och det är bara att ta det härifrån.

JW: Vad var det som hände efter matchen?
– Vet inte! Jag ser att det blir en klump där. Jag byter med tröja med Gallas, så jag ser inte så mycket. Faktiskt.

SB: Det var mycket adrenalin på slutet över huvud taget. Det blev en sån match?
– Jag menar, ligga under med 1–0, det är klart, vi måste framåt och göra mål. Alla vill framåt, man riskerar mer, till och med vår målvakt (Amelia) gick upp, när vi har en match kvar att spela. Men nä… det är så det är, vi får ta det härifrån. 

SB: Kan det, på nåt sätt, passa er bättre att möta Tottenham hemma (hos dem)? De kommer ju att kliva fram, som de alltid gör?
– Jag vet inte. Som det ser ut idag… har vi lite tur gör vi mål i andra ju. Men som det såg ut i första var det inte alls bra. Jag menar, vi spelar inte boll. Jag försöker gå hem för att hämta boll, men jag får den inte där heller. Sen går jag upp och… det var inte lätt.

SB: Min känsla är att ni har svårt att bygga spelet i första. Som du säger: Efter tjugo så måste du hem och hämta boll istället.
– Ja, den kommer inte. Och sen när jag väl kliver ner så saknar vi nån där uppe. Det är svårt. Vi körde en mix, jag försökte kombinera att gå ner och upp, men i andra tog jag beslutet att bara stanna där uppe, att vänta på läget och låta Pato och Robinho springa runt – vilket de gör bra. Jag tror att det blir lättare för Robinho när Pato kommer in, han får mer yta, han får mer bollar. Dom gör det bra, en bra match.

SB: Pato skrämmer ner deras backlinje lite?
– Han gör det bra, mycket bra när han kommer in och kämpar. Han försökte verkligen.

SB: Är du fit annars, fysiskt?
– Det känns bra.

JW: Hur ställer ni om nu?
– Det här har hänt innan, vi tar det som det kommer och försöker göra det bästa av det. Det är ny match på lördag eller söndag, söndag tror jag, och… det är ett nytt projekt som är på gång i Milan. Dom har inte vunnit på många år, i år har de fått ett par nyförvärv så… det är något som är på G liksom. Det är inte 100 procent än, vilket de har lovat mig att det ska bli.

SB: Vad sa ni till varandra i omklädningsrummet efteråt?
– Man säger inte så mycket. Jag menar, liksom, det du ska göra på planen kan du diskutera efter matchen, men det är lätt att snacka efter matchen.

JO: Är det känslan, även om ni kan vända, att den bästa chansen att gå hela vägen kanske är nästa år eller om två år?
– Jag tror inte att laget är hundra procent än. Jag menar, med lite tur kan vi komma långt, så är det i Champions League, men… vi kör på. Det är en match kvar, vi gör vårt bästa. Jag lovar att jag gör mitt bästa också.

/Simon Bank