Klockan är fem och det har börjat regna i Lyon. Rätt rejält också. Om ni märker att det här, bloggen blivit en självspäkande miljö av ursäkter och undanflykter så har ni märkt alldeles rätt.

Det är som det är. När vi är ute och röjer på matchresor blir fokus riktat åt annat håll än mot fotbollsvärldens bra historier; mot att sova, äta, resa, fixa allt praktiskt, och mot kvällens match. Och om de där matcherna är matcher som Chelsea–FCK eller Lyon–Real Madrid så är ju det mesta redan berättat.

Jag hade till exempel gärna gett mig i kast med sagan Varese, fotbollskaoset i Egypten, Leyton Orient eller Loulou Nicollins nyvunna harmoni (BÄST FÖRE: imorgon klockan nio).

Men det hinns inte riktigt.

Idag har jag vaknat, läst tidningarna, och ätit lunch med Jorge Valdano. Eller… det hände sig i alla fall så att jag och Skövdes bästa människa hamnade på bordet bredvid Real Madrids fotbollsfilosof på ett av Bocuses fyra brasserier. Vår sorbet/crème brulé såg hundra gånger bättre ut än hans gaufres så man kan säga att vi vann.

Västergötland–Real Madrid 2–1.

Ja, mer då (jag pladdrar här, det är mitt sätt att kompensera den här katatoniska bloggfasen)? Jo, jag skulle ju alltid kunna delge er ett par guldkorn ur France Football-intervjuer från veckan som gått. Ni har säkert redan fått rapporter om hur Marco van Basten, med den där säregna holländska briljansen, slagit fast att Barcelona a) är världens bästa lag, och b) att det vore förbannat intressant att se hur stora problem de skulle få mot ett lag från the Championship.

Det är ju helt riktigt. Mot ett sånt lag, ett direkt och fysiskt lag, skulle de aldrig hinna in i sin patenterade höga bollvinnarpress – och mot ett sånt lag hade de fått rätt ont i fötterna rätt tidigt i matchen. De hade väl vunnit ändå, men det vore spännande.

Derby County–Barcelona 1–1.

Den som bläddrat lite längre bak i FF snubblade på en liten pärla i en intervju där AJA-tränaren Jean Fernandez listar sin karriärs alla favoriter. Under rubriken ”min favoritpartner” (jag antar att man ska förstå det som ”min favoritpartner på fotbollsplanen”) pekar han på en liten farbror från Blekinge.

”Jag spelade två säsonger med Anders Linderoth i Marseille. Både på planen och på ett rent mänskligt plan hade vi en exceptionell feeling. Han var mer konstruktiv än mig. Jag vann bollen och gav den direkt till honom. Anders ordnade resten. Han var svensk landslagsman, en kagnifik spelare”.

I’m just sayin.

Hur som helst. Det regnar fortfarande, Lyon har fortfarande inte förlorat någon av sina sex senaste matcher mot Real Madrid, och ikväll ställs Kim Källström mot C-Ron.

Om ni nu tänkt att titta på Köpenhamn så se till att kasta i alla fall ett par blickar hitåt under tiden.

/Simon Bank