Häromveckan var jag i någon bokhandel i London, och noterade att Steve Hodge publicerat sin självbiografi, ”The Man With Maradona’s Shirt”.

Steve Hodge.

Okej, jag minns ju killen relativt väl. Han var en helt okej mittfältare som gjorde ett knippe landskamper och toppade med VM ’86 – men finns det verkligen någon enda människa i hela världen som skulle vilja läsa hans självbiografi nästan 20 år efter att han spelade elitfotboll regelbundet?

Det är ju inte så att han sitter på någon särskild anmärkningsvärd historia. Han spelade lite fotboll, det gick rätt bra, han fick representera England i ett VM – och som titeln avslöjar lyckades han alltså byta till sig Diego Maradonas matchtröja efter den där ödesmättade kvartsfinalen på Aztekastadion.

That’s the book.

Och här har vi alltså ett av de mest aktuella typexemplen på hur det brittiska fotbollsmonstret vuxit bortom alla rimliga proportioner. Ibland undrar jag ifall det finns en enda ex-spelare som inte hittat sig en plats inom mediemaskineriet, ifall det finns någon enda bollsparkare som inte skrivit en bok.

Steve Hodge är långt ifrån något skräckexempel, tvärtom. När jag för skoj skull ögnade igenom de två senaste årens brittiska utgivning hittade jag dussintals böcker om långt mindre intressanta spelare.

Ett axplock av de allra mest onödiga:

* Football it’s a Minging Life – Rick Holden
Hygglig ytter som framförallt gjorde drygt 100 matcher för Oldham i början av 1990-talet.  ”The book is filled with hilarious stories of the antics that Rick got up to at his various clubs”.

* The Original Football Idol – Tommy Tynan
Blond forward som gjorde rätt många mål i andra- och tredjedivisionerna på 1980-talet. ”After winning the ”Search for a Soccer-Star” competition, Tommy went on to become a cult figure during his time at Plymouth Argyle and Newport County”.

* What’s It All About Ralphie – Ralph Milne
Vann skotska ligan med Dundee United, men misslyckades i Man United Charlton och Bristol City. ”Many believe he could and should have done so much more but a personal battle with alcohol probably decided otherwise”.

* Psycho Pat – Pat van den Hauwe
Halvdan ytterbackshårding som hade en hyfsad karriär med Everton och Spurs. ”This is not one of the usual ex-footballer’s autobiographies you may have come across”. Jo, det är det.

* Shearer Wonderland – Duncan Shearer
Inte Alan Shearer, alltså. Duncan Shearer. Gjorde drygt 70 mål för Swindon på 80- och 90-talet. ”There’s also the inside story of Duncan Shearer’s time both at Huddersfield Town and at Swindon Town”.

* Snod This For a Laugh – Ian Snodin
En gång blev faktiskt Evertons högerback uttagen till landslagstruppen för en vänskapslandskamp. Men han var tvungen att tacka nej, skadad. ”Revelations are laid bare in this series of ’pub chat’ discussions on a range of topics”.

* Drinks All Around – Kevin Drinkell
Claim to fame? Gjorde mål mot Liverpool en gång, vilket innebar att de röda för första gången förlorade en ligamatch där Ian Rush gjort mål. ”Reveals for the first time how Grimsby Town blocked his move to some of England’s biggest clubs”.

* My Magic Carpet Ride – Garry Birtles
Okej, visst, han deltog i två Europacupfinaler med Nottingham och han gjorde en handfull matcher för Man United – men det är 30 år sedan nu. Är vi fortfarande intresserade? ”Survived a career-threatening back injury before spells with Notts County and Grimsby Town”. 

* McDou-goal! – Frank McDougall
Vem?  Jo, tydligen anfallaren som Aberdeen köpte 1984 för att ersätta Mark McGhee. ”He takes us on a journey from behind the St Mirren dressing room door to the pubs and clubs of Paisley along with his Saints party-time team mates”.

Min relation till de här boktitlarna är ju kluven. Instinktivt avfärdar jag ju deras existensberättigande fullständigt, men samtidigt är jag livrädd för dem. Nuförtiden hinner jag ju inte läsa så många böcker som jag egentligen vill, och det händer ju rätt ofta att jag lägger ifrån mig någon Mubarak-biografi innan jag ens hunnit halvvägs. Men Kevin Drinkell avslöjar hur Grimsby Town blockerade en transfer till någon av Englands större klubbar? Hade jag börjat hade jag ju inte lagt ner boken före gryningen.

/Erik Niva