Annars då?

Jodå, under en av hela transferhistoriens galnaste dagar så pågick det faktiskt rätt febril aktivitet bortanför Fernando Torres och Andy Carroll också. Det har blivit läge att släpa oss iväg för att summera återstoden av deadlinedagen, men först måste vi lyssna på ytterligare lite bultande från den blåröda transfertrumman.

Chelsea och Liverpool gjorde ju inte bara den största och näst största affären – de gjorde den tredje och fjärde största därtill.

Brasilianske mittbacken David Luiz flyttar till Stamford Bridge för 21,3 miljoner pund plus Nemanja Matic, och även om summan är hög så är affären svår att kritisera ur ett rent värde-för-pengarna-perspektiv. Luiz är i rätt ålder, har rätt egenskaper och har uppenbarligen varit Chelseas välscoutade förstaval.

Och 22,8 miljoner pund för Luis Suarez? Inte bortom rimlighetens gränser. Det finns ett frågetecken inbyggt i ett köp av en sydamerikansk spelare från den holländska ligan, men Suarez har visat tillräckligt mycket i Champions League och VM för att inte visa sig vara en Mateja Kezman. Rent teoretiskt borde hans spelstil dessutom passa ihop med Andy Carroll.

Så. Nu kan vi äntligen komma vidare – och då kan vi ju inleda med att konstatera att Tottenham stod för ett sånt där illa genomtänkt, strategilöst fönster som riskerar att suga oss tillbaka mot ruta ett igen.

Så. Då var det sagt – och vi kan äntligen komma vidare.

Mest intressant var faktiskt tyska Wolfsburg, och deras sätt att sätta sprätt på Dzeko-miljonerna. De satsade på kvantitet. Fem spelare in på en enda dag. Tre nya forwards att lägga till kongolesen Dieudonné Mbokani, som kom i förra veckan: pålitliga tyska målmaskinen Patrick Helmes, Stokes slocknande turktorped Tuncay och de asiatiska mästerskapens skyttekung Koo Ja-Cheoul. Dessutom fick Steve McClaren tillgång till tjeckiske box-till-box-mittfältaren Jan Polak från Anderlecht och spännande venezuelanske knattemittfältareen Yohandry Orozco. Lyckas han inte nå snabba resultat nu så kommer han att få gå.

Mest underhållande? Att FC Köln gjort klart med Hamburgs tysk-kameruanske anfallstalang Maxim Choupo-Moting, och faxade in de relevanta transferhandlingarna till det tyska förbundet en kvart före fönstrets stängning. Problemet: att faxen var trasig, avbröt sändningen mitt i och lämnade stora svarta streck på de papper som gick igenom. No deal.

Tillbaka till England? Okej. I nuvarande form kan jag ärligt talat inte se Robbie Keane som bättre än de forwardsalternativ som West Ham redan har tillgång till, och hur Newcastle ska pussla in Stephen Ireland på sitt mittfält har jag ingen klar bild av. Och Obafemi Martins till Birmingham? Fem år för sent, va?!

Däremot tror jag att Aston Villa gjort en väldigt klok investering i amerikanske VM-generalen Michael Bradley från Mönchengladbach, och även om han nu tvingas anpassa sig till en plats på kanten har jag en ganska stor förhoppning om att Bolton kan kickstarta Daniel Sturridges karriär.

Ian Holloway får säkert effekt ur Andy Reid och James Beattie, medan jag har väldigt svårt att se Formica och Rocinha passa in i Blackburns klubbkultur, Kentaro-indier eller inte Kentaro-indier.

Nere i Italien är jag mest glad över att Davide Santon får regelbunden speltid i Cesena. Juventus och deras prima punta-rockad? Jo, det är klart att Matri är mer spännande än Amauri – men hade någon presenterat den lösningen för mig när fönstret öppnade hade jag spänt bågen hårdare.

Legrotagglie? Tja, någon form av jobb kan han väl göra under ett par skadedrabbade månader.

Jag har alltid varit barnsligt förtjust i Giuseppe ”Playstation” Mascara, och även om jag numera tycker att han hör hemma i Catania så förtjänar hans oortodoxa begåvning en chans att göra några drömmål på en större arena innan det är försent. Ezequiel Schelotto blir en kul ersättare.

Spanien? Tyst och stilla. Chilenske pitbull-hunden Gary Medel kan nog vara rätt pusselbit i Sevillas revitalisering, och precis som alla andra klubbar som lånar Giovani dos Santos får ju Racing Santander tillgång till ett helt knyte med oförlöst potential. Zaragoza kanske kan vara rätt för en Paulo da Silva som var på väg att slösa bort sin karriär i Sunderland.

Tillbaka till Tyskland en vända till såhär på sluttampen – inga allsvenskar till Bundesliga, men svaret på den eviga frågan om vilken storklubb som ska fynda Rosenborgs ghanan Antony Annan blev alltså Schalke 04. Det var dock den enda Felix Magath-affär som det gick att hitta sans och balans i igår. Bortglömda föredettingar som Angelos Charisteas och Ali Karimi och okända ukraina-brassar som Avelar är knappast spelarna att få Schalke på rätt kurs igen. Eller?

Något annat kul? Nyblivne landslagsbrassen Andre gick till Bordeaux från Dynamo Kiev. Jozy Altidore drog från Villarreal för att bilda anfallspar med Kenny Miller i Bursaspor. Ghana-bohemen Prince Tagoe vajade iväg till Partizan Belgrad från Hoffenheim – där han dessutom får sällskap av världens mest svårbedömda spelare, Milans eget Fredrikstad-reject Dominic Adiyiah

Och, tro det eller icke – Freddy Adu har hittat en ny klubb. Pojken som var tänkt att härska över fotbollsvärlden har nu hamnat i Caykur Rizespor nere i den turkiska andraligan.

Så kan det gå.

/Erik Niva