Temadag i bloggfabriken! Tyskar, tränare, karuseller!

Eftersom jag själv kastat mig in i försäsongen med en jävla energi (och ut ur försäsongen med en jävla vadskada) är det ju inte utan visst intresse jag följt den fysiologiska utvecklingen hemma hos vargarna i Wolfsburg.

Det är ju galna tider i Bundesliga (rubriken har jag skamlöst baxat från kvalitetspublikationen Bild), tränarkarusellen snurrar mer hysteriskt än någonsin.

Felix Magath fick gå från Schalke, och ersattes av Ralf Rangnick.
Magath tog istället över Wolfsburg efter Pierre Littbarski.
Marco Pezzaiuoli ersatte Rangnick i Hoffenheim.
Louis van Gaal ska lämna Bayern, och ersättas av Jupp Heynckes.
Robin Dutt ska lämna Freiburg för att ersätta Heynckes i Leverkusen.
Armin Veh fick gå från HSV, och ersattes av Michael Oenning.
Michael Skibbe fick gå från Frankfurt, och ersattes av Kola-Christoph Daum
Michael Frontzeck fick gå från Mönchengladbach, och ersattes av Lucien Favre.

St Pauli har, troget sitt dna, låtit bli att sparka Holger Stanislawski, men de framstår mer eller mindre som de anarkister de verkligen är.
– Det vore bra för ligan att få nya regler, dundrade landslagschefen Oliver Bierhoff. Så att Bundesliga kan behålla den goda, respektabla image som den byggt upp genom hårt arbete.

Ska vi gissa att det kommer att propageras för en italiensk modell vad det lider, där ingen tränare får träna mer än en Serie A-klubb per säsong? Eller räcker det med van Gaals förslag, att tränare också ska omfattas av reglerna om transferfönster?

Jaja, vi kommer att återkomma till Bundesligaga under dagen, men här och nu är det Järn-Felix vi ska lyfta fram. Han och ”der Professor” Ralf Rangnick har skickat giftpilar mot varandra ända sedan de Rangnick kom till Gelsenkirchen och tog Felix jobb. Rangnick hann inte ens sätta sig i Felix ljumna tränarstol innan han sågade allt med Schalke.

Till att börja med: Lagsammanhållningen, hierarkin, den fysiska statusen, spelién.
– Ja, Herr Rangnick är ju professor så…
Varpå Rangnick drog åt tumskruvarna en bit till.
– Alla förändringar i truppen de senaste arton månaderna har gjort det svårt för fansen att känna för laget.
Vilket fick Magath att – via facebook (ah, ironin) – konstatera att han ”tror på möten öga mot öga”.

Jag tycker ju mer om Rangnicks tyskspecifika Stuttgart-skola än Magaths diktatorsfasoner, men mest uppskattar jag den tyska traditionen att låta diskussioner ta plats och få syre. Det är inte alltid konstruktivt, men ofta. Och det är alltid underhållande.

Annars undrar jag ju mest vad spelarna i Wolfsburg egentligen tänker. När Järn-Felix gjorde dem till mästare så var det genom en försäsongsträning som han lånat av Uday Hussein. Stenhård löpning i trappor och uppför en kulle, styrketräning i parti och minut – och, själva symbolen för den grymma hårdkörningen: medicinbollar.

Nu är Magath tillbaka, han började med att klaga på spelarnas fysiska status, och i den första matchen efter comebacken mötte de Stuttgart i söndags. Efter 93 minuters spel ledde vargarna med 1–0, sedan tappade de till 1–1 med 45 sekunder kvar av stopptiden. Sascha Riether, backen, visste precis vad som väntade efter den smällen:
– Det kommer att bli hårt de kommande dagarna…

Och vet ni, det har det blivit. Det första Wolfsburger Allgemeine gjorde var att slå materialförvaltaren Heribert Rüttger en signal och be honom gå in i Wfl:s förråd för att kolla en sak.
– Nej, sa Rüttger. Två-tre medicinbollar finns här, men vi har inte tjugo.

Nu rullar bilderna in från Wolfsburgs träningar såhär under de tio landslagsuppehållsdagarna. Tänk, det verkar som att Järn-Felix varit ute och shoppat.

/Simon Bank