Gissa vad? En bokvända till. Jag vet, jag vet – men jag lovar att det här blir den sista under överskådlig framtid.

Jag har ju överutnyttjat det här forumet för att tjata om vår bloggbok och om mina två tidigare utgivningar, ”Den Nya Världsfotbollen” och ”Liven längs linjen”.

Nu är de två senare mer eller mindre slutsålda – något enstaka ströex finns fortfarande i cirkulation – och har istället ersatts av en pocketutgåva med den klatschiga titeln ”Det bästa ur ’Liven Längs Linjen’ och ’Den Nya Världsfotbollen'”.

Det är vad det låter som, ett sammanfattande urval av texter från de gamla utgåvorna, plus några nyare bonusreportage på slutet. Inget märkvärdigt, utan mest bara ett senkommet uppsamlingsheat för de som varit för snikna för att plocka upp de tidigare böckerna.

Sedan i fredags finns den här volymen att plocka upp där man köper pocketböcker. Egentligen var det tänkt att ni bloggläsare skulle få några procents rabatt, men den ansvariga marknadsföringskvinnan på förlaget har gått under jorden. Äh, det spelar ingen roll – oavsett om ni väljer det ena eller det andra försäljningsstället får ni växel tillbaka på en 50-lapp.

Så.

Nu är marknadsföringscykeln slutgiltigt över för den här vändan.

***

Ett mer traditionellt blogginlägg för att motivera publiceringen? Okejrå. För några dagar sedan hade vi en artikel i Sportbladet där vi funderade kring världens bästa jobb, appropå Marcus Allbäcks glidartillvaro som players manager för det svenska landslaget.

Minns jag rätt var de övriga kandidaterna att vara reservmålvakt i Real Madrid, att vara Premier League-korrespondent samt att vara Tord Grip.

Jag vill nu lägga min nominering till listan, och det är jävlar i mig att vara Otto Pfister. Den gamla knarrhöken har nu nämligen fått ett nytt jobb att lägga till en redan späckad lista – förbundskapten för Trinidad & Tobago – och nu känns han faktiskt som en tyngre flackare än till och med Bora Milutinovic. Jag kan visserligen förstå de som tycker att Tord Grip haft en mer stillsam livsresa, men eftersom jag vill skapa en bild av mig själv som någon sorts modern äventyrare tycker jag att Pfisters erfarenhetssamling dundrar långt mycket högre.

This is Otto:

1961-63 – Liechtenstein (Vaduz)
1963-72 – Schweiz (St. Gallen, Nordstern, Moutier, Chur)
1972-76 – Rwanda (Förbundskapten)
1976-78 – Övre Volta (Förbundskapten)
1979-82 – Senegal (Förbundskapten)
1982-85 – Elfenbenskusten (Förbundskapten)
1985-89 – Zaire (Förbundskapten)
1989-95 – Ghana (Förbundskapten)
1995-97 – Bangladesh (Förbundskapten)
1997-99 – Saudiarabien (Förbundskapten)
1999-02 – Egypten (Zamalek)
2002-04 – Tunisien (Sfaxien)
2004-05 – Libanon (Nejmeh)
2005-05 – Egypten (Al-Masry)
2006-06 – Togo (Förbundskapten)
2006-07 – Sudan (Al-Merreikh)
2007-09 – Kamerun (Förbundskapten)
2011-?? – Trinidad & Tobago (Förbundskapten)

If I could choose the life I please, then I would be an Otto.

/Erik Niva