Håkan Juholt?

Äh, det där valet saknade ju allt vi egentligen har rätt att kräva av ett ordförandeval, sånär som på en bra mustasch.

Tur då att vi har Portugal. Tur att vi har Sporting.

”Här styr inte Europa!” rubrikskrek O Jogo ut efter att tre portugisiska lag gått vidare till kvarten i Europa League häromsistens. Det var en passning till EU:s hårda krav på portugisiska åtstramningspaket för att rädda en ekonomi i total kris. Presienten José Socrates avgick i veckan efter att inte ha lyckats få igenom sina åtgärdsförslag i parlamentet för att få kontroll på en skenande statsskuld. Portugal sitter i knäet på EU, på samma sätt som Sporting under förre presidenten José Eduardo Bettencourt suttit i knäet på bankerna.

Samtidigt som Porto, Braga och Benfica skördade framgångar ute i Europa välde fackföreningarna ut på gatorna i Lissabon i vilda demonstrationer mot makten.

Förtroendet nådde bottennivåer. Arbetslösheten ligger fortfarande oroväckande högt, tillväxten är svag och vänsterregeringen är för svag.Nya val står för dörren. Och i helgen genrepade Lissabon med ett ordförandeval i stolta, sladdande supertalangfabriken Sporting.

Bettencourt avgick nyligen, kritiserad av alla och saknad av ingen, och sedan tog det portugisiskt traditionsenliga valkampanjandet vid.

•Kandidaten Pedro Baltazar spelade ut Real Madrids Pedro León och skulle inleda förhandlingar om Royston Drenthe.
•Kandidaten Dias Ferreira ville göra Sporting till ett nytt Barcelona, med Frank Rijkaard som ny tränare och viftade med en hög sannolika (Oscar Wendt) och omöjliga (Alexis Sanchez) namn.
•Kandidaten Bruno de Carvalho tog med sig Marco van Basten som spetsnamn till sin kampanj och hade ett gäng ryska investerare i bakfickan.
– Jag ber om ursäkt för att jag inte kan prata portugisiska, men jag tänker lära mig snabbt, lovade Marco.

Slutligen gick kandidaten Godinho Lopes till val på spelarnamn som Bobo och, kanske, Johan Elmander.

Den iberiska valmodellen är underhållande, medlemmarna får väga olika framtidplaner mot varandra och kandidaterna får föra en ideologisk debatt om klubben de vill ta över. Inför Sportings val sågs den progressive de Carvalho som favorit, en bra bit före den lite mer moderate Godinho Lopes.

I lördags gick de grönvita till urnorna, det blev ingen bra dag för klubben och det blev en ännu sämre natt.

Drygt 85 000 röster, rekordmånga, räknades in. Röstlokalen stängde klockan åtta på kvällen, efter att 14 205 medlemmar röstat (Sportings röstsystem är komplicerat, med olika röstvärden för olika medlemmar).

Efter att de Carvalho utropats till segrare på olika håll och i olika medier begärdes omräkning av rösterna, supportrar drabbade samman med polis utanför Alvalade-stadion och sent, sent kom nya uppgifter: Godinho Lopes hade vunnit med 300 rösters marginal.

Kaoset som följde borde fått det att rycka i fingrarna på FN:s samtliga valobservatörer. Nya bråk mellan supportergrupper, Lopes segertal sköts upp, Lopes fick fly, och när tidningarna kom ut var de fulla med påståenden om oriktigheter, om att det antal röster som Sporting först meddelat på sin officiella hemsida inte motsvarade antalet röster som sedan presenterades i själva valresultatet.

Dias Ferreira slog fast att allt inte gått rätt till, men tänker inte överklaga. Andra kommer förmodligen att göra det.

Godinho Lopes? Han har ägnat sitt första dygn som president åt att besöka träningsanläggningen Alcochete, och åt att berätta om vad han kände när han fick beskedet att han vunnit valet.
– Jag var överraskad, inte eftersom jag inte förtjänade att vinna, utan för att informationen som cirkulerat gått i en helt annan riktning.
Sedan sa han att det Sporting behöver mest av allt är ”ett starkt och tydligt ledarskap”.

Vi kan väl säga att det kunde börjat bättre.

/Simon Bank