Söndagens stora svenskjubel? En säsong som den här känns det ju fint att vi har svenskar som räknar hem cup- och ligatitlar ute i Europa.

Va? Ni har missat det?

Okej, då är det väl hög tid att vi talar om att 20 000 tysktokiga fans drog till Köln igår för att se en cupfinal mellan Bundesligas två tyngsta klubbar. FFC Frankfurt har fortfarande en trupp som skulle kunna vinna landslags-VM utan vidare, men de hade inte vunnit en titel på tre år när de joggade ut för att hugga tänderna i arvfienden Turbine Potsdam, den gamla DDR-klubben som under Bernd Schröders ledarskap (ett av de mest fascinerande i tysk fotboll) ägnat de senaste åren åt att vrida maktvinden österut.

Hur det gick?

Jodå, Imperiet slog tillbaka. Efter 2–1 och ett segermål av evighetsmaskinen Kerstin Garefrekes så har Frankfurt – med en årlig budget på femton miljoner kronor – botat sin titeltorka. Jessica Landström och Sara Thunebro byttes in i slutminuterna och var med och lyfte pokalen.

VM har hamnat i precis rätt land den här gången, om ni nu undrat.

Var Lotta Schelin hamnat kan man vara lite mer tveksam till. Ligue 1 är inte i närheten av Bundesligas status eller konkurrenssituation, men man kan inte göra mer än att vinna – och idag blev OL mästare för femte gången i rad. I höstas avgjorde Schelin hemmamatchen mot tyngsta konkurrenten Montpellier, i dag var det mittbacken Wendie Renard som gjorde matchens enda mål.

Lyon vann 23 raka matcher i höstas-vintras, de är i semi i Champions League (möter Arsenal) och är kvar i cupen.

Problemet för Lotta Schelin är att träningarna håller högre kvalité än matcherna i Ligue 1. Men hon snittar ett mål vart 90:e minut, och idag blev hon mästare igen.

Sånt förtjänar ju att uppmärksammas.

/Simon Bank