Jag tänkte vi skulle prata om domare i Premier Lea…
Nä, det tänkte jag inte alls.

Borussia Dortmund har äntligen ordnat den där jättesilverskölden, laget som varit Europas allra finaste överraskning det senaste året är mästare, och det fanns så mycket att tycka om med den dagen. Den fantastiske Jürgen Klopps traditionsenliga öldusch, hela ungdomsskvadronen ute på planen, att de fick säkra alltihop inför den där magiska sydkurvan.

Men om vi får välja ett enda ögonblick?

Ett byte.

BVB-spelarna hyllade Dédé, som varit skadad för mycket och nu bestämt sig för att lämna klubben efter ett helt liv i Dortmund. Alla hade tröjor med trycket ”Danke für 13 Jahre echte Treue”, tack för tretton års lojalitet. Det var så rättvist och snyggt på alla sätt att han fick komma in och spela de sista sekunderna, ta med sig en mästartitel hem.

Det var, framför allt, fint eftersom det var Kevin Grosskreutz han bytte med.

Vi har berättat om honom förut, men det hindrar inte att det är på sin plats att göra det igen. Kevin är född här nere, i Ruhr. Han växte upp i Eving, en stadsdel i norra Dortmund. Pappa arbetade med stålet, som så många andra. Mamma var hemmafru. Eving levde på gruvorna, men när industrin kraschade följde stadsdelen med. När Grosskreutz var liten hade Eving hunnit bli en av Dortmunds hårdast drabbade delar.

– Jag vet varifrån jag kommer, jag glömmer inte vad jag upplevt där, förklarade han i en intervju i söndags.

Och han glömmer inte vad han lärde sig där.

Grosskreutz farsa var BVB-fan, han tog med sig sin grabb till Südtribune, och gjorde honom till en del av en stor, gul fotbollsfamilj. När han gjorde sin första proffsvända, i 2. Bundesliga med Rot Weiss Ahlen, bröt han mot uttalade förbud från Rot Weiss-ledningen för att åka hem och ställa sig på Südtribune med sina kompisar och se BVB spela, trots att hans nya klubb tyckte att han led av det dagen efter.

När de andra spelarna ser en häftig ståplats ser Kevin Grosskreutz något annat.

– Jag känner många av dem, jag har ju stått med dem länge nog för att göra det. Och jag är fortfarande den gamle Kevin.

Han har köpt hus till sig själv, sin bror och sina föräldrar, men det är fortfarande i samma del av Dortmund. Supportrarna älskar honom för att han är en av dem, för att han är så tydligt präglad av en bakgrund där man gör sitt jobb, där man sliter hårt och inte bryr sig om bling-bling och disconätter.

När BVB vann sin senaste ligatitel var han en trettonåring som gick på matcherna med sin pappa. När BVB vann den här så såg det ut så här.

Den förste ni ser, han som går runt och tackar varenda en på bänken som varit med och gjort det möjligt – det är Kevin Grosskreutz från Eving.

/Simon Bank