På plats i Halmstad för en allsvensk premiär som badar i dimma och förväntningar – men den chockerande nyheten att Jack Wilshire ska bli pappa var en brutal påminnelse, både om att tiden går och att jag hade lovat en sak.

Jag har ju sagt det förut: Den som vuxit upp i drogernas, vapnens, kriminalitetens och den sociala segregationens Kinna vet att hålla sina löften.

Jag skulle ju prata om dna, talanger, kända fotbollsspelares fotbollsspelande barn. Och barnbarn. Eftersom det kändes på sin plats att låta Sveriges främste fotbollsjournalist Hugos farsa ta ett par välförtjänta extra ärevarv härinne igår (och eftersom jag är lat) så dröjde det ett par dagar extra före leverans, men här har ni dem:

Sönerna vi borde hålla lite extra koll på. Låt oss ägna oss åt lite lustfylld snabbgoogling, och känn er gärna manade att fylla på med egna fynd i den organiserade u-fotbollen.

Daniel och Christian Maldini.

Daniel had the world at hello, när han glidtacklade Seedorf som om det vore CL-final, nu är båda bröderna med i Milans u-sektion, och pappa Paolo uttalade sig om deras framtid häromdagen, i samband med att Milans facebook-sida passerade tremiljonersstrecket:
– Min tröja kan bara bäras av en av mina söner, men det får inte bli en extra press för dem.
Fint, ändå.
Christian spelade förresten från start när Milans Giovanissimi Nazionali mötte Roma i Nike Cup (2–1 till Roma) för ett par veckor sedan. Position? Vänsterback.

 Enzo och Luca Zidane.

Enzo är pappas pojk, playmaker i Real Madrids Cadet A-lag, med helikopterfinter och den där touchen och allt annat som han kunde hitta i sitt dna. Luca är målvakt, och kan i alla fall ta straffar.

Av alla genijuniorer är Enzo den som verkar vara den som kommit längst. Han är bara femton, men det diskuteras redan på fullaste allvar om huruvida han ska välja franska eller spanska landslaget. Dessutom har italiensk press skrivit att Juventus är sugna på att värva honom så snart som möjligt.

Joshua Cruijff

Har man en morfar som heter Johan så blir det ju lätt så att man växer upp med vissa förväntningar på sig. I förfjol debuterade den offensive vänsterbacken Joshua – eller Jessua Angoy som de kallar honom i Katalonien – i Barças Juvenil B. Så sent som i februari gjorde han två mål och var bäst på planen i en match mot Can Vidalet. Han har hunnit bli arton år och är Chantals grabb, Johans dotterson.

Efternamnet är bortrationaliserat, på samma sätt som när Jordi bara ville vara Jordi, men när Barça mötte Ajax i en U21-match i fjol så spelade Jessua i alla fall i en väldigt speciell tröja.

Med nummer 14 på ryggen.
– Men det kommer att bli svårt att överträffa morfar, sa han.

Smart pojk.

Octavio Felinto Neto

Pojken är bara tolv år, men när han halvsnubblade in ett halvfint mål och någon la upp det på youtube så dröjde det inte länge innan det gick vågor i Brasilien.

Octavio är ju son till Sandra Regina Machado Arantes do Nascimento Felinto (tragiskt avliden häromåret), vilket innebär att han är dotterson till kungen själv.

Det är nu inte så att Pelé varit särskilt angelägen om att hänga med sitt barnbarn. Han överklagade faderskapet till Sandra Regina ett dussintal gånger och processade årsvis för att komma undan, innan ett dna-test tvingade honom acceptera släktskapet.
Men nu har han alltså gjort mål.
– Det vore roligt om morfar såg det och kommenterade det, hälsade lille Octavio.

Han har bara träffat sin kände morfar en gång, men är fast besluten att bli fotbollsspelare själv. Målet gjorde han för Curitibas 13-årslag.
– Han är en anfallare, duktig på att avsluta. Om han fortsätter med samma passion och vilja kommer han absolut att bli proffs, säger hans tränare Luiz Alexandre Silva.

/Simon Bank