Ska man vinna ligan kan man väl göra det 48 gånger om. Ska man sedan fira ska man göra det rejält. Och ska man ha en flagga kan den lika gärna vara stor.

Klassiska Peñarol fyller 120 år i år, och igår högtidlighölls det i samband med Libertadores-matchen mot Independiente. I fyra månader har förberedelserna pågått, och festflaggan som till sist vecklades ut var alltså 15 000 kvadratmeter stor – 309 meter bred, 48 meter hög – och vägde 1 880 kilo. 300 supportrar fick hjälpa till att bära när den först skulle in i lastbilen och sedan på Estadio Centenario.

Ett skådespel värt att titta på var det – och såhär såg det alltså ut.

***

Själva hävdar ju Peñarol-folket att det här var fotbollshistoriens största flagga och vill in i Guiness rekordbok, men alldeles självklart är det inte.

Jag har nu inte suttit och jämfört storlek, vikt och densitet – men här är i alla fall några historiska kandidater till den här lagom irrelevanta prispallen.

* Den här colombianska Independiente-varianten från i förfjol vinner nog fan på storlek, men den kanske diskvalificeras i och med att den var Samsung-sponsrad?!
* Argentinarna då? Jodå, Racing gjorde sitt rekordförsök mer än tio år tidigare, 1997.
* Europarekordet? Förmodligen den här svulstiga catalanismo-orgien från Joan Gamper-cupen, 2004. 

***

Och så har jag alltså fått ytterligare en kvart att gå utan att gräma mig över att vi inte gav oss själva chansen att skapa egen historia ikväll. Det borde ha blivit den största White Hart Lane-matchen under min livstid – nu blir det bara en glorifierad vänskapsmatch.

För fyra år sedan spelade vi Europa League-kvart mot Sevilla. Efter att ha förlorat bortamatchen med 2-1 släppte vi – av någon Spursig anledning – in två bortamål under de första sju minuterna av returen. 1-4 totalt och game over.

När andra halvlek skulle börja sjöng vi ändå ”We only want four goals!” så att betongen skakade, och därefter gick faktiskt Spurs ut och gav det ett riktigt jävla försök. Två snabba in, och ett Michael Dawson-missat jätteläge att få in ytterligare en boll.

Vi åkte ut, såklart, men jag minns i alla fall den där sången och den där forceringen. Får jag något liknande ikväll kommer jag trots allt inte vara alltför missnöjd när jag vaknar i morgon.

/Erik Niva