Vilken fullständigt exceptionell fotbollsmatch.

Jag gillade Champions League-finalen som spelades på Wembley i lördags – tro inget annat – men hade du pressat mig att välja så hade jag nog tvingats välja den här.

Genom åren har jag försökt förklara hur det är skillnad på de bästa fotbollsmatcherna och matcherna med högst spelkvalitet, och hur jag personligen är mest intresserad av de förstnämnda.

Fotbollen som Barcelona spelade i lördags var bland det mest högkvalitativa jag någonsin har sett, och det var vidunderligt att skåda. Men – play off-finalen mellan Swansea och Reading var oändligt mycket mer dramatisk och på sitt sätt klart mer intensiv. Den var böljande, svängig, nyckfull och fängslande – och på så sätt en av de allra bästa fotbollsmatcher jag sett på flera år.

Livet på en knivsegg, fram och tillbaka över 90 minuter.

Jag har stor respekt och beundran för Readings sätt att orka resa sig efter mardrömshalvleken från helvetet, men när allting kommer kring är jag ändå glad att det slutade som det slutade och blev som det blev.

4-2 till Swansea. Hattrick av utblommade stortalangen Scott Sinclair.

Kul för Swansea, kul för Wales, kul för Premier League.

Kul för Brendan Rogers, kul för Scott Sinclair – men faktum är att jag glädjer mig allra mest med Martin Sinclair, någonstans däruppe på Wembleys läktare.

Martin Sinclair är alltså storebror till Scott, och hans historia berättades i lördagens Daily Mail. Han är en 24-åring som inte haft någon särskilt enkel resa genom livet. Han föddes cp-skadad, och utvecklade paraplegi, vilket innebar att han haft nedsatt rörelseförmåga på sin vänstra sida. När han var 15 år gammal bröt han sedan höften i en olycka i en vattenrutschbana, vilket förpassade honom till rullstol. I den rullstolen satt han året efter, då han såg bäste kompisen Ben Mason hoppa ner i ett gruvhål fullt med vatten och försvinna.

Han hoppade också i – handikappad eller ej – men kunde inte göra något för att rädda sin drunknande vän.

Ett redan tufft liv blev i ett slag ännu mycket jobbigare.
– Det var den värsta tiden, när jag både bröt höften och förlorade min vän under kort tid. Jag såg honom drunkna. Nu försöker jag hedra hans minne i allt jag gör. Man måste fortsätta framåt, fortsätta le.

Martin Sinclair är Scott Sinclairs största supporter, missar aldrig en match. Den flygande yttern drar i sin tur nytta och lärdom av sin evigt kämpande storebrors livsöde.
– Allt han gått igenom… Ändå bara fortsätter han bara framåt, fortsätter kriga. Hans mentala styrka är otrolig. 

I sommar spelar Scott Sinclair U21-EM för England. Och gissa vad – Martin Sinclair ska också representera sitt land, i VM för cp-skadade i Holland.

/Erik Niva